Diskussionen i kommentatorstråden i förra inlägget föranleder ett par frågor av principiell art rörande kulturens värde och nytta.
Känns det angeläget att påpeka att en kommunalpolitiker bör läsa samtidspoesi, typ Johan Jönson - underförstått för att få mer insikt - och helst då kvinnliga kommunalpolitiker som Annika Billström och Filippa Reinfeld?
Känns det angeläget att påpeka att en invandrare som saknar politiskt inflytande borde läsa poesi, typ John Donne - underförstått för att få mer insikt - exempelvis en arbetslös somalier i Sverige?
Bedriver man bättre politik av insikter i nutidspoesi? Skulle Lars Mikael Raattamaa vara en bättre politiker än Pär Nuder? Hur skulle stadsplanering och arkitektur se ut om Lars Mikael Raattamaa fick bestämma respektive om Pär Nuder fick bestämma?
Bedrivs det bättre politik om så många beslutsfattare som möjligt besitter vad man med en äldre begreppsapparat kallar "kulturell bildning"? Är det viktigt att regeringens rådgivare är historiskt kunniga, läser mycket böcker, tar del av konst och musik från olika kulturer och tidevarv?
Är det viktigt att så många som möjligt av dem som väljer regering är historiskt kunniga, läser mycket böcker, tar del av konst och musik från olika kulturer och tidevarv?
Kan det vara bra för det personliga välbefinnandet att läsa mycket böcker, ta del av konst och musik från olika kulturer och tidevarv?
Om svar ja på den föregående frågan: Bör så många som möjligt för det personliga välbefinnandet få möjlighet att ta del av konst och musik från olika kulturer och tidevarv?