Det är naturligtvis kul att folk läser nobelpristagarna, men samtidigt lite konstigt att man bara läser böcker för att kunna tala om att man läst dem. Är man intresserad av kvalitet, så är det ju ingen förborgad hemlighet vilka som är presumtiva nobelpristagare. Eller vilka andra författare som det finns anledning att läsa. Som Emily Dickinson som just idag skulle ha fyllt 178 år.
När namnet på årets nobelpristagare i litteratur tillkännagetts brukar det innebära en anstormning till bokhandeln. Plötsligt ska alla ta del av det författarskap som akademien bestämt sig för. Och inget fel med det: förutom att det är fin tradition så har det också en bildningsfunktion. Människor får litterär vägledning. Men samtidigt uppstår någonting väldigt ytligt när de flesta jagar närmast desperat efter en kopia av den aktuella pristagarens verk mest för att kunna säga att de läst vad alla andra för stunden läser. Allt färre söker självmant efter den goda litteraturen och därför får priser som Nobelpriset och Augustpriset så stor betydelse för vilka författare folk väljer att läsa.
En poet värd att uppmärksamma på nytt och som dessutom råkar vara född på nobeldagen är Emily Dickinson. Idag är det exakt 178 år sedan Dickinson föddes i Amherst, Massachusetts. Dickinson tillhör skaran poeter som varje generation bör få ta del av, hennes poesi är tidslös och sofistikerad utan att vara exkluderande. Hon skrev mer än 1700 dikter varav endast ett fåtal publicerades under hennes livstid. Till några av hennes bästa hör Because I Could Not Stop for Death, I Died for Beauty but was Scarce och I Felt a Funeral in My Brain.
Eller varför inte A Book som talar till alla som vet att en bok består av mer än ord.
A Book
There is no frigate like a book
To take us lands away,
Nor any coursers like a page
Of prancing poetry.
This traverse may the poorest take
Without oppress of toll;
How frugal is the chariot
That bears a human soul!