För några år sedan befann sig den svenska flumskolans viktigaste inspiratörer och aktörer ännu så gott som alla på landets lärarhögskolor. Det var därifrån impulserna till en nedmontering av kunskap och vetande i skolan kom. Och det var också därifrån som propagandan för den "fördjupande" lätt-och-kul-skolan strömmade ut. Sedan Jan Björklund tillträdde som skolminister har det blivit lite tystare från antiintellektualismens högborgar.
Detta inte för att fackpedagogerna skulle ha tänkt om eller för att de skulle ha dragit ner på sin interna agitation, den som bedrivs i lärarutbildningarna. Nej, det har blivit tystare för att man är rädd för neddragningar. Man känner till att en minskning av antalet högskolor med lärarutbilningar är påtänkt och man har hört förslaget om lägga hela lärarutbildingen på is för ett år medan hela utbildningen läggs om. Man ligger alltså lite lågt för att se om sitt hus. Denna relativa tystnad från flumhåll gör att fler skolkritiska röster kommer fram och får gehör hos allmänheten.
Detta kan låta lovande men problemet är att under den tid som den nya lärarutbildningen funnits, så har ett inte så litet antal nya lärare utexaminerats. Dessa nyutbildade lärare har undermåliga ämneskunskaper, men de har fått med sig ett omfattande propagandastoff. Och nu finns de här nya lärarna spridda i landets skolor och det är bland dem som den nya flumhärden frodas och sprider sitt lätta och roliga gift. Det har alltså på sätt och vis blivit värre, trots att slagorden från lärarhögskolorna inte längre ljuder i luften som förr. Skolorna kan man inte stänga; det skulle man ju för en tid kunna göra med lärarhögskolorna.
Dessutom är skolorna så många fler. Å andra sidan är ännu inte alla skolor drabbade, för det finns en hel del skolor som inte förflummats för att några nylärare kommit dit. Man skulle kunna säga att det just nu pågår två diametralt motsatta utvecklingar. För de skolor som fallit offer för propagandan leder vägen nedåt ytterligare ett tag till. Men de skolor som kämpat emot och som på senare år fått stöd uppifrån, kan börja den mödosamma vägen mot en restaurering, mot arbetsro, entusiastisk ansträngning och klara kunskapsmål. Under den närmaste tiden kommer antagligen skillnaderna mellan skolors kvalitet att öka. Sedan kommer kanske även de mest vilsekomna till en vändpunkt, men då har vi redan offrat många barns och ungdomars bästa tid för inlärning. Förändringens tid är redan här, men tyvärr kommer en del att först springa åt motsatta hållet. Så just nu och en tid framöver kommer det att vara viktigare än någonsin att välja rätt skolor för sina barn.
Avslutningsvis vill jag genom ett utdrag ur en artikel i Sydsvenskan visa de två möjliga vägarna, vägen mot en skola med klara kunskapsmål och vägen runt runt i trassel och förvirring. Vi använder frågan "Vad tycker du om begreppet flumskolan?" som ett lackmuspapper:
Jan Björklund, utbildningsminister:
- Flumskola är en skola där målen är otydliga, inga krav ställs, inga kvalitetskontroller görs. Då sjunker resultaten utan att man vet om det. Jag tycker att vi haft en flummig skolpolitik. Det är inte lärarnas fel, utan ett politiskt misstag. Hans-Åke Scherp tillhör en krympande skara och är en av dem som skapat den svenska flumskolan.
Hans-Åke Scherp, fackpedagog:
- Flum kan vara positivt om man ser något i begynnelsebokstäverna där f står för fördjupande, l handlar om lärande, u handlar om utveckling och m om medskapande. Jan Björklund tycker att allt som inte handlar om katederundervisning är flum. Han har en idé som gör att man tar skolan 50-60 år tillbaka i utvecklingen.
Lyssna till skärpan i den scherpska analysen: Vi ser något i begynnelsebokstäverna, f är fördjupning, l är lärande etc. Den fördjupning och det lärande som plockas fram ur flum är det som för oss till avgrunden (och den är förstås djup).