När en teolog i gårdagens SvD påstår att den kristna försoningstanken är skadlig och bör göras mer samtidsanknuten, kan man fråga sig varför man inte helt enkelt bara släpper greppet om kristendomen och andra religioner och skapar ett helt nytt, modernt och nutidsrelevant, alternativ.
Vi lever i en tid av märklig förflackning. Lidandet och döendet "städas bort" och flyttas ut ur livet och hamnar därigenom egentligen på dödens sida. Livet ska bara vara lätt och glassigt. "De' ska va' lätt å leva, annars kan de' kvetta", som det heter i sången. Men samtidigt som vi förnekar allt hinsides vill vi ändå "påverka" religionerna "så att de passar dagens människor".
I en kort notis i SvD den 5.1 med rubriken "Jesus på korset inte alltid bra för försoning" får vi veta att korset är en "problematisk symbol inom den kristna försoningsläran". I den lilla texten står det att det "inte längre är relevant för människor att lidande och offer ska vara nödvändigt för att nå det högre goda". Så menar i alla fall - enligt artikeln - Sofia Camerin som nyligen doktorerat i teologi vid Uppsala universitet. I sitt arbete utgår hon ifrån två feministiska teologer som anser att den kristna försoningstanken är skadlig. Sofia Camerin "fastslår" att "försoningsteologin måste fungera och vara relevant för människor i varje tid." Hon har därför givit sig på att "utforma tre kriterier för korset", som skulle göra det mer relevant i vår tid. Kristi lidande och död på korset kan alltså, förstår man av detta, ge fel signaler till oss nutidsmänniskor.
En fråga man kan ställa sig här är, varför man med sådana här utgångspunkter inte helt enkelt bara släpper greppet om kristendomen och andra religioner och skapar något modernt och nutidsrelevant. Något oproblematiskt som ger rätt signaler.