Det är kontrastens ögonblick. Ett oförstört barnansikte som nyfiket betraktar världen från sin barnvagn på tunnelbaneperrongen. Mamman står stolt framför vagnen och tittar ned i den lillas trygga bo av kuddar och filtar som hon byggt upp och arrangerat utifrån barnets behov på bästa tänkbara sätt. Vagnen ser ut att tillhöra den krocktestade typen, med välavvägt fjädringssystem och precisionsdesignade detaljer för att utgöra en såväl säker som estetisk boning för det lilla livet. Barnet ler sitt allra största "charma- främlingar-leende" och för en stund verkar det som att själva åsynen av en tandlös skrattande bebis får snöflingorna att smälta innan de ens hunnit träffa den kalla marken. Men så plötsligt flyttar modern på sig en bit och på vagnens framsida blottas för alla trötta morgonresenärer betagna av barnets utstrålning, en stor svart dödskalle. Jag tittar upp på flickan i vagnen och sedan ner på dödskallen igen. Plötsligt är harmonin bruten.
För många människor idag så utgör dödskallen inte mer än en sliten rest av popmusikens dekadenta estetik och är inte uteslutande laddad med ond bråd död. Likväl så kan jag inte sluta förundras över vilka symboler man väljer att omgärda sitt nyfödda liv med. Man behöver inte vara en inbiten Jungian för att förstå att symboler utövar en viss påverkan på vårt medvetande. Jag tror knappast att samma medelklassmödrar som pryder sina mobila barnsängar skulle tycka att det var okej om någon stod och svor dödsramsor över deras barn. Men det som inte är tillåtet att säga med språket är tydligen accepterat att meddela med ljudlösa symboler?
När samma mödrar oroar sig över de lite äldre sönerna som leker med pistoler och tror att det innebär att de så småningom ska växa upp och bli våldsbrottslingar undrar jag om de funderat över hur försvarslösa deras minsta är och varför det skulle vara mindre troligt att ett barn som klätts i helsvart och dagligen slagit upp ögonen till benknotor och kranium skulle förbli opåverkade.
En kultur där råttgift och barnvagn pryds med samma symbol är en ganska förvirrande plats att leva i.