Utställningen Altermodern visas till den 26 april på Tate Britain i London och recenserades häromdagen i brittisk press. Den fråga som man ställer sig är varför det inte finns en enda svensk konstkritiker som skulle kunna skriva en text som denna, av Charles Moore i Telegraph.
Altermodern påstås vara den riktning som ska avlösa postmodernismen, men som Moore visar handlar det mest bara om en kosmetisk förändring av en och samma gamla stereotypa modernistiska konstförståelse:
"Här finns inget ekonomiskt risktagande - det ser skattebetalarna till. Här finns ingen risk för angrepp, eftersom målen för den här sortens satirer det är de gamla vanliga: bankirer, krig, människor som är elaka mot "ursprungsbefolkningar" etcetra. Finns det en konstnärligt risk? Om något ska riskeras i konst, måste det i gengäld finnas någon sorts befintliga regler, något som man omarbetar, omprövar eller ifrågasätter. Det måste finnas dogmer att störta.
(---)
I stället för att utmana dogmer, så upprepar denna konst bara konventionen att konstens syfte är att "undergräva". Det är inte början utan sluttampen på något.
Varför fästs då någon som helst vikt vid detta? Jo, därför att den enda aspekt av den traditionella konsten som inte har övergivits (...) är den respekt och den status som omgärdar konstbegreppet. Detta är Konst, det är det budskap som förmedlas. Och konst förväntas bli tagen på allvar: den förväntas vara bevakad, katalogiserad, prisad, subventionerad och visad i de finaste gallerierna."