"I föreställningar om hur kvinnor ska vara, kan man återfinna sådant som att kvinnor ska vara sårbara, omsorgsorienterade, omhändertagande och känsloorienterade. I detta finns en förväntan om att kvinnor har en annan rationalitet som grund för resonemang och konsekvensanalys än män, till exempel gällande slutförvaret för använt kärnbränsle."
Så lyder den smått häpnadsväckande slutsatsen i Svensk Kärnbränslehantering AB:s genusteoretiska bilaga "Könskonstruktioner, föreställningar om kön och riskupplevelse - en reflektion kring betydelsen av kön gällande attityder till ett slutförvar för använt kärnbränsle". Det handlar alltså om en 16-sidor lång appendix till företagets årsbok 2008. Den lilla skriften, som behandlas på ett roande sätt på Tanja Bergkvists blogg, erbjuder många insiktfulla iakttagelser och slutsatser. Den kanske viktigaste är att "den maskulina träningen i att förlägga händelser och känslor utanför det egna jaget, leder till att det som kan betraktas som oöverskådlighet kan kännas hanterbart". Vilket skall förstås som att det ligger i patriarkatets väsen att helt enkelt luras och invagga folk i falsk trygget.
Att en sådan slutsats som sådan kan upplevas som just ett försök att skapa någonting hanterbart av en oöverskådlig situation är antagligen blott en chimär, eftersom genusteorin påstås vara skapad av kvinor. Dock tillkommer ett aber, nämligen frågan om "internalisering": "att kvinnan som individ tar in någon annans värderingar i sitt eget värdesystem och ersätter sina egna värderingar med någon annans".
Tänk om det, hemska tanke, alltså är så att genusteorin blott är ett sätt för kvinnan att internalisera mannens försök att göra det svåröverskådliga livet hanterbart genom att se hela tillvaron som en enda könsmaktsordningskonstruktion, som en enda svartvit kamp mellan två jättelika kollektiv: män och kvinnor?