Så där ja! Det var bara en tidsfråga, men där kom den: debatten om debatten om Mona Sahlin. Några socialdemokratiska regionalpolitiker skriver i Aftonbladet: "den kritik mot Mona Sahlin som nu kommer fram ger känslan av en Mosa Mona-kampanj som vi vägrar att delta i. Journalister och politiker i alla läger måste tänka efter flera gånger: Vilken är min kritik? Framförs den på rätt sätt? Eller deltar jag i ett drev mot en stark kvinna som utövar sitt ledarskap på ett nytt sätt?"
Mona Sahlin ska tydligen fredas från kritik med uppmaningar om självcensur. Kritiker åläggs självrannsakan och misstänks för sexism. Partikamraternas avsikt är väl att hjälpa sin ledare: att artikeln i AB förankrats hos Sahlin är självklart. Men dess effekt kan inte bli annat än kontraproduktiv. Intrycket ges inte av "en stark kvinna som utövar sitt ledarskap på ett nytt sätt" utan av en svag politiker som omger sig med dåliga rådgivare.