SvD filmkritiker Hynek Pallas har skrivit ett en kilometer långt blogginlägg där han visar att han minsann följt universitetets grundkurser i genusteori och postkolonialism tillräckligt väl för att svänga sig med begrepp som ”strukturell rasism”. Axess beskrivs i termer av ”avskyvärt” och sägs generellt uppehålla sig vid ”brunblåa idéer jag trodde var glömda sedan länge”.
I synnerhet är det Johan Wennströms intervju med Ruben Östlund och Måns Månsson som får Pallas att, som han själv uttrycker det, ”gå i taket” – detta trots att det var med ”en viss oro” han ”började läsa” Wennströms artikel. Hur som helst så vet Pallas att meddela sina läsare följande underbara djupsinnigheter, som han uppenbarligen – likt Putte i blåbärsskogen - insupit på någon teorikurs under sina doktorandstudier i filmvetenskap:
”Låt mig vara mycket tydlig här: det finns inga mer eller mindre genuina nationer. Det finns nationella konstruktioner som består av en mängd amsagor (…) som knyter ihop nationer till enheter. Det finns inga »folk« som är »kulturellt« (o)lika varandra på mer eller mindre tydliga och mätbara vis, i alla fall inte på sätt som gör att man kan föra resonemang om dem i nationella termer.”
”Nationer är och har alltid varit av ondo eftersom de har haft denna tanke om något gemensamt - rasbiologiskt eller kulturellt - som sin utgångspunkt.”
Man skulle önska att Pallas kunde erbjudas möjlighet att få redogöra för dessa sina verklighetsfrånvända idéer i exempelvis ett palestinskt flyktingläger eller för dem i Östra Timor som förtrycktes av Indonesien under flera decennier eller de irländare eller indier som bröt sig loss från det brittiska imperiet. Det vore likaledes intressant att få höra vad Hynek Pallas menar att alternativet till nationen skulle bestå i, och vad som var så bra med exempelvis Europa före nationalstaternas grundande.