Lite fler synpunkter på senaste numret av Axess, vilket uppenbarligen gått hem mer hos ledar- än hos kulturskribenter.

SvD: ”Vänstern vurmar för minoritetskulturer, medan högern värnar majoritetskulturen, skriver Jens-Martin Eriksen och Frederik Stjernfelt i en träffsäker artikel i det senaste numret av Axess . De hävdar att den så kallade kulturalismen har blivit en överideologi inom både vänstern och högern, där anspråk på skydd för kulturer i praktiken trumfar ut respekten för individens rättigheter. Kollektivet går före individen.

DN: André Brink, välkänd sydafrikansk författare och apartheidmotståndare, säger att ANC har blivit folkets fiende och spelar samma roll som Nationalistpartiet gjorde under apartheidregimen. Partiets korruption och repressiva tendenser är ett hot mot demokratin (Axess nr 3).

UNT: "I senaste numret av tidskriften Axess finns flera artiklar som visar hur dessa två former av "kulturalism" eller "identitetspolitik" är varandras spegelbilder.

Bloggen "Banjo":  "Sverigedemokraternas existensberättigande baseras till stor del på myten om den påstått obefintliga debatten om invandring och integration. Journalister utövar självcensur och den politiska korrektheten genomsyrar etablissemanget, heter det.

Detta stämmer naturligtvis inte. Ett av många exempel på detta är det nya numret av Axess Magasin, vars tema är "Multikulturalismens utmaningar". Ett annat exempel är Zarembas artikelserie i DN Kultur.

Som vi har påpekat tidigare är det stor skillnad mellan främlingsfientlighet och konstruktiv samhällskritik.”

Plus Malena Rydell på DN:s kultursida. Där handlar det dock om Axess 68-seminarium för nästan exakt ett år sedan:

"Det är därför feminismen kunde kramas om som vinnare när den konservativa tidskriften Axess höll jubileum för 1968 förra året. Feminismen hade ju överlevt, till skillnad från vänstervågen. Inte minst eftersom den slutade vara förknippad med vänstervågen."

Och Johan Svedjedal i DN om Peter Lutherssons essä i Axess nr 2, 2008 om Bo Cavefors:

"Cavefors ansåg sig själv utsatt för en politisk komplott, medan Peter Luthersson i en essä om förlaget (Axess 2008:2) menar att myndigheterna handlade rätt, och att förlaget hade dragit på sig för stora skulder. Sanningen om förlagets ekonomi – och graden av laglighet i den – är numera nästan omöjlig att få fram (arkivet är försvunnet, kanske uppbränt)."