Tänk dig att du arbetar inom en intellektuell verksamhet, kanske med något så viktigt som vetenskaplig forskning på ett universitet. Du blir anmodad att delta i ett seminarium med en byråkrat som ska redogöra för nya direktiv rörande de ideologiska riktlinjer som man från officiellt håll anser borde vara styrande för verksamheten vid din institution. Väl på mötet intar du en negativt avvaktande hållning, då du är skeptisk till varje påbud om att forskning ska ha en ideologisk slagsida. Du dryftar dock inga åsikter högt. Efter mötet fäller du i korridoren några nedlåtande kommentar om den byråkrat som har lett mötet med anledning av att denna så påstridigt har försökt att övertala dig och dina kolleger att underordna er verksamhet ett ideologiskt budskap som ni inte delar.
En kort tid efter mötet blir du kontaktad av universitetsledningen. Där har man fått kännedom om ditt uppträdande under mötet. Det visar sig ha inkommit en anmälan mot dig, där det påstås att du har intagit en allt annat än positiv attityd till de ideologiska påbud som byråkraten var där för att ”implementera”. Du svarar att du inget sagt på mötet, men får då höra att det kommit till ledningens kännedom att du inte lyssnade uppmärksammat, att du bläddrat i dina papper och förefaller ha ritat i ditt anteckningsblock när du borde ha lyssnat. Därtill påstås någon efter mötet ha hört dig fälla några nedlåtande kommentarer om byråkraten ifråga.
Du ringer då upp byråkraten för att förklara din negativa kommentar, varpå ytterligare en anmälan mot dig når universitetsledningen, vilket leder till att man tillsätter en utredning i ärendet där du anmodas redogöra för ditt beteende under mötet, exempelvis varför du bläddrat i papper under det att universitetsbyråkraten talat.
Denna utredning leder i sin tur till att universitetets rektor slutligen riktar officiell kritik mot ditt beteende via ett beslut från universitetets juridiska avdelning.
Är detta upptakten till en framtidsvision i Orwell, Boyes och Huxleys anda? Eller är det ett vittnesmål om hur det är att leva och verka som forskare i Nordkorea? Nej, det är en historia hämtad från dagens svenska högskolevärld. Den finns återberättad hos
Tanja Bergkvist. Händelserna har ägt rum på ett svenskt universitet 2007-2008. Där har dock den anställdes kritiska attityd fått benämningen ”härskarteknik” – allt för att få de ideologiska åsiktspoliser som numera agerar utifrån en feministisk agenda att framstå som utsatta offer, medan den personal som opponera sig mot universitetsledningens och regeringens direktiv framställs som rigida makthavare.
Universitetsledningen har uppenbarligen känsla för det som George Orwell kallade för ”nyspråk”.