DN Kultur fortsätter enträget med sina husförhör av den egna medarbetarskaran rörande estetiska preferenser. Idag är det Ingrid Elam som ska upp till bevis och levererar jag vet inte vilket försvarstal i ordningen för Anna Odells examensarbete. Och som om det inte vore nog med att snart sagt varje DN-medarbetare nu har förklarat varför Odells kritiker har fel, har man även (dock ej utlagt på nätet) kokat ner hela debatten till det argument som enligt den så kallade Godwins lag brukar benämnas reductio ad hitlerum, det vill säga anföra Hitlers åsikt i frågan för att äntligen sätta stopp för all vidare diskussion.

I DN handlar det naturligtvis om att Hitler inte tyckte om experimentell konst.  Tyvärr skjuter man sig dock i foten, då de utvalda citaten noga beaktat vittnar om Hitlers och Stalins motstånd mot en individ- och känslobaserad liksom samhällsfrånvänd konst, alltmedan Odells konst är idébaserad och syftar just till samhällelig förändring (och därför i någon mån kan ses som utlöpare av en konsttradition i opposition till den uppfattning om konst som Hitler kritiserar: konsten som uttryck för exempelvis ”äkta primitivism” och ”kraftfull vilja”).  

Men detta är nu inte det viktiga utan det väsentliga är att det problematiska med Hitlers och Stalins konstuppfattning inte var vad man hade för smak (i nazisternas fall företrädde exempelvis Goebbels åsikten att det var expressionismen som bäst passade den nazistiska ideologin) utan att man ville förbjuda alla konstnärliga uttryck som inte överensstämde med den påbjudna smaken, att man tvingade varenda konstkritiker att offentligt ta parti och dra sin lans för den konstsyn som man från etablissemangets sida ansåg vara den rätta.  

Metoden att peka på underförstådda paralleller mellan Hitlers vurm för sentimentala vykortsmotiv och dagens kritiker av Odells experimentella konstsyn är emellertid vansklig: kanske bör man gå vidare och undersöka hur många DN-medarbetare som kör Volkswagen och är hundälskare?

Det har dessutom kommit till min kännedom att det på kulturredaktionen lär finnas en medarbetare som är vegetarian och tycker om storstilade byggnader, såsom Stockholms kulturhus. Är ledningen verkligen informerad om detta?