Marita Ulvskog, med sin osvikliga känsla för ordets valörer, har kallat bemanningsföretaget Hyrletts verksamhet för människohandel. Det är, anser hon, en förkastlig exploatering av arbetskraften. Hennes motstånd mot Hyrlett beror i själva verket på önskan att bevara fackets makt, som hotas när andra aktörer kommer in på den svenska arbetsmarknaden. Protektionism, korporativism och egenintresse i skön förening, alltså.
Följderna av agitationen såg vi under Byggnads blockad mot ett lettiskt byggföretag för att de inte skrev på kollektivavtal. Företaget tvingades bort, men EG-domstolen förklarade Byggnads aktion olaglig. Dessförinnan hade fackliga aktivister skrikit "Go home!" till de lettiska arbetarna.
I torsdagens tv-sända slutdebatt inför EU-valet kritiserade Marita Ulvskogs retorik av Gunnar Hökmark: "Skyll inte Sveriges problem på utlänningar som kommer till Sverige, det kan andra partier göra". Efter debatten var Ulvskog djupt upprörd: "Det där var ett lågvattenmärke. Det är fruktansvärt att han försöker göra någon slags omvänd tankevurpa. Det är riktigt, riktigt fult."
Men det är hon som begår en, högst medveten, tankevurpa. Talet om människohandel var inget olycksfall utan ett sätt att mobilisera s-väljare - just genom att vädja till deras fördomar. Nu försöker hon komma undan debatten genom att gå till attack mot Hökmark och spela personligt förorättad. Men han gjorde helt rätt. I Marita Ulvskogs solidaritetsdeklarationer ligger främlingsfientligheten latent.