Smakfrågor låter sig som bekant sällan avgöras på något enkelt sätt.
Frågan är till exempel varför man ska behöva besvara frågan om vad som är muggigast: en miljöpartistisk kulturskribent på DN som tycker exakt likadant som alla andra kulturskribenter på DN eller en brittisk filosof som jagar räv och envisas med att skriva egensinniga böcker om skönhet? Det förstnämnda alternativet skall uppfattas som en beskrivning av Aase Berg, som i sin tur ägnat en lång essä i DN:s kulturbilaga åt att förklara varför hon anser att det sistnämnda alternativet är det muggigaste. Själv förstår jag inte, i ärlighetens namn, varför man överhuvudtaget ska behöva välja bort någon av dessa två på var sitt sätt så förtjusande knoppar på den mänskliga artens vittförgrenade träd.
Inte heller förstår jag varför man ägnar en hel essä åt någonting som man uppenbarligen tycker så illa om som Aase Berg tycker om de frågor som Roger Scruton diskuterar: kulturs kvalitet, yttersta mening och essens. I synnerhet som hon uppenbarligen tycker så illa om Scruton själv att hon inte ens orkar läsa hans böcker.
Hon ägnar istället sitt monomant malande angrepp åt att polemisera mot sin egen fördomsfulla bild av en konservativ brittisk filosof som jagar räv och envisas med att skriva böcker om skönhet. När hon väl, vid ett par enstaka tillfällen, berör sådant som faktiskt står att läsa i dennes böcker, håller hon, lustigt nog, med honom, vilket naturligtvis föranleder henne att omedelbart återknyta kontakten med den halmgubbe som hon själv har skapat – ett beläte som hon inte försitter ett enda tillfälle att förse med epitet som just ”gubbe” och ”kuf” eller till och med likna vid Hannibal Lecter. Höjdpunkten i Bergs bittra svada är ändå när hon genom någon sorts märkligt tankesprång lyckas fastslå att Roger Scruton ytterst sett bär ansvaret för kvinnlig könsstympning!
En riktig höjdpunkt med andra ord i DN:s intellektuella utveckling, vilken dock inte fullföljdes idag, då Lars Linder tog sig an ännu en produkt från den så kallade Axess-sfären (vid sidan alltså av Roger Scrutons till svenska översatta ”Kultur räknas” som ingår i Atlantis Axess-serie), nämligen Axess Magasin, vilket sker med idel okritiska lovord.