Jag inser att musikkritik är en lite eftersatt genre på Axess-bloggen, i synnerhet om vi ska leva upp till vår stolta föresats att skapa den ultimata kultursidan i virtuell form. Så mycket roligare då att kunna erbjuda en recension av Morrisseys konsert ikväll på Hovet. Det var en på det hela taget trevlig tillställning. Inte minst är det ju aldrig fel att få sig till dels en del gamla Smiths-klassiker från det glada 80-talet som This Charming Man, I Keep Mine Hidden, Ask, How Soon is Now, You Just Haven't Earned it Yet, Baby och Girfriend in a Coma. I övrigt innehöll låtlistan alster som Billy Budd, First of the Gang to Die, Irish Blood, English Heart, The Loop, When Last I spoke to Carol, World is Full of Crashing Bores, I'm Throwing My Arms Around Paris, Life is a Pigsty samt Let Me Kiss You.
Morrissey håller naturligtvis alltid stilen, även om jag har lite svårt för män med bar överkropp i offentliga sammanhang, i synnerhet när de har passerat 50-årsstrecket, men just det inslaget varade nu inte så länge, tack och lov. Däremot har jag alltid varit svag för hans flirtande med rockabilly och därvidlag erbjöd ju konserten ett och annat lystmäte.