I sitt linjetal på Kristdemokraternas riksting kom Göran Hägglund ut som kulturkonservativ. Han citerade ur Axess Magasin samt orsakade enligt Sydsvenskan smärre förvirring på presskonferensen efteråt, när han fick frågor om hur han hade tänkt sig att hans kulturkonservativa tankar skulle formuleras i praktiska politiska förslag?
”Det hade han inte tänkt, svarade Hägglund. Åtminstone inte nu. Att tala mycket om kultur i rikstingstalet var ett sätt att försöka ägna frågan mer uppmärksamhet än borgerliga partiledare brukar göra. Att fördjupa diskussionen, utan utspel i bakfickan.
– Vi har en torftig kulturdebatt i Sverige. När hörde ni senast en partiledare prata mer än en minut om kultur?”
Här några citat ur talet som ägnades åt ämnen som traditionalistisk arkitektur och stadsplanering, skönhetens tabu, den förtalade normaliteten, religionens återkomst samt vikten av kanon, bildning och att vårda kulturarvet:
“Framåtskridande behöver inte vara synonymt med förfulning. Det är inte säkert att hus från 17- och 1800-talen vid centrala torget måste rivas för att ge plats åt en stor försäkringskassa i betong. Bredvid ett varuhus i kolossalformat. Det är inget tvunget sätt att utveckla en stad. Under några år förstördes enorma mängder svensk kulturhistoria. Och de värsta avarterna av det nya som tog plats väcker fortfarande sorg hos de som minns hur det en gång såg ut.”
“Skönhetsvärden och identitetsvärden går inte att mäta och räkna. Men de går definitivt att känna.”
“Kulturen, precis som moralen, håller ihop gemenskaper. Den skapar förutsättningar för det goda samhälle som är tryggt i sig självt.”
“Senast nu under våren har vi ju fått flera exempel på vilka slags ideal som har förmedlats till den yngre generationen av konstnärer. Eller vad man nu ska kalla den som tvingar andra människor att ingripa i ett fejkat självmordsförsök. Eller den som vandaliserar en tunnelbanevagn i konstens namn.”
“På många håll inom kulturlivet handlar det inte längre om att skapa det vackra eller originella. I stället är det den som väcker mest anstöt – och förstås uppmärksamhet – som vinner. Provokationen sätts i främsta rummet.“
"När kulturen förlorar alla begrepp om kvalitet förlorar den också sin mening och brutaliseras. Det offentliga samtalet brutaliseras. Precis som ett samhälle alltid måste ha en levande diskussion om etik är det uppenbart att vi också måste fråga oss vad som egentligen är kvalitet, eller kultur över huvud taget.”