DN Kultur publicerar sannerligen artiklar av varierande kvalitet. När Heidenstam fyllde 150 år häromsistens publicerades en artikel som hävdade att Heidenstam var aktuell. Dock kunde endast ett argument anföras till stöd för denna åsikt: att en debutant brukar läsa upp en Heidenstamdikt när hon undervisar på gymnasiet. Med de kriterierna är nog de flesta stofiler aktuella
Å andra sidan: Kajsa Ekis Ekmans genomgång igår av en årgång Arenanummer är en av årets mest genomreflekterade kulturartiklar hittills. Positionering och självpåstått martyrskap är de två huvudingredienserna som urskiljs. Med påföljd att ”i Arena rör man sig i en abstrakt värld full av minerade positioner, där den som inte är väl bevandrad riskerar att gå på en mina. Resultatet är (…) att den urbana medelklassen tar över arbetarrörelsens arenor. Just i det skede där klyftorna i samhället ökar och en levande debatt behövs som mest försvåras försvåras inträdet alltmer.”
Själv uttryckte jag en likartad åsikt i min ledare till senaste numret av Axess:
”För den som vuxit upp i en släkt där det inte hör till vanligheterna att studera på universitet tenderar dock homogeniteten i den övre medelklassens smak- och åsiktspaket att framstå som exkluderande, på gränsen till obegriplig. Man kan aldrig i livet tänka sig att bo i miljonprogramsområden utan föredrar att bo i lägenheter som helst ska vara byggda före 1930. Men man är lika kategorisk i sin avsky över människor som säger sig ogilla miljonprogramområdenas arkitektur. Man inreder sina sommarhus i smakfull Carl Larsson-stil men uttrycker samtidigt sitt ogillande över människor som säger sig älska Sundborn. Man föraktar Se & Hörs journalistik men kan samtidigt bli oerhört upprörd över den som säger sig hellre läsa Gunnar Ekelöf än se på Idol. Man kan dok likafullt säga att samme Gunnar Ekelöf är Sveriges största 1900-talsförfattare samtidigt som man uttrycker förakt för den som anser att Gunnar Ekelöf borde vara en förebild för dagens författare."
Vi befinner oss alltså i en situation där politik och media gör stor sak av frågor som kvinnlig representation i bolagsstyrelser, delad föräldraledighet och samkönade äktenskap, men där man skyggar för de frågor som exempelvis de människor som bor i miljonprogramsområdena upplever inpå sin bara hud. Vart dessa människor ska ta vägen när de överges av politiker och representanter för media samt stängs ute av de grupper som befinner sig över dem, är inte lätt att veta.