Det du antyder i ditt inlägg är ju något som faktist, om det nu stämmer, drabbat inte bara konstakademin, utan många fakulteter på högskolor och universitet. Som bekant har ju andelen svenskar som studerar på högskolenivå ökat dramatiskt (mångfalt?) de senaste decennierna. Det hör nu till social norm att man skaffar sig en akademisk utbildning, annars är man avvikande. Har man kunnat upprätthålla hög kvalitet på utbildningarna sedan denna dramatiska expansion? Det är oerhört svårt och "inkorrekt" att hävda att en viss utbildning ej hållet tillräckligt hög nivå, eftersom det är så många intressen som sätter sig emot. Som bekant har lärarprogrammet tidigare fått utstå frän kritik, dock tror jag att det har behövt gå ganska långt utför innan sådan kritik lyfts fram. Tveksamt också om lärarprogrammet kommer bli bra igen inom överskådlig framtid.
Mats, du har kanske belägg för det du antyder, men få skulle bli så glad som jag om du har fel. Jag önskar bara att, om de nu klarar av det, fler konststuderande intresserade sig för figurativ konst likt utställningen i Oslo (dvs "måla").

av Erik 2009-07-19 15:31:09

Svenska konststudenter får så vitt jag vet inte lära sig klassiska tekniker som tex grisaillemåleri. Man får nog inte heller lära sig några grottmålningstekniker. Däremot är jag helt övertygad om att man kan syssla med både grisaille- och grottmålning på tex Valand om man så önskar. Kanske gillas detta av professorerna, kanske inte. Det skiter man i om är en student som drivs av en motivation som är något mera än endast ett bekräftelsebehov från de närmaste.

Det finns ingen knivskarp skiljelinje mellan hantverk och teori då det gäller konst, trots att en del önskar att det vore så. Vissa önskar att konsten blir "ren" och endast teroretisk (Vilks?). Jag tror att den snarare blir filosofi då, och den som vill ägna sig åt filosofi behöver inte studera vid konsthögskola. Å andra sidan finns det de som tror att konsten endast består i att vara duktig på ett hantverk. Vill man lära sig hantverk finns det ett otal specialutbildningar för det, men bäst är kanske att bli lärling. Det är åtminstone inte optimalt att studera vid en konsthögskola om man har det målet.

Den populära förståelsen av konst tar nästan alltid avstamp i det man ser som varande slutresultatet; en målning, en film, en teckning, en performance, en skulptur etc. Detta ger endast en ytlig förståelse för den konstnärliga processen och för vad konst kan vara och hur det kan fungera. Det är ungefär som att tro att författare har som uppgift att tillverka böcker och att det är bokens yttre fysiska form som är syftet med författandet.

av LP 2009-07-19 15:57:25

På Ölands museum upptäckte jag i veckan en porträttkonstnär av stora mått, Lotte Laserstein. Kanske kunde hennes måleri vara inspirerande i denna diskussion:

nydahlsoccident.blogspot.com/.../...ds-museum.html

av Thomas Nydahl 2009-07-19 16:10:28

LP. Jag förstår inte riktigt följande analogi:

"Den populära förståelsen av konst tar nästan alltid avstamp i det man ser som varande slutresultatet; en målning, en film, en teckning, en performance, en skulptur etc. Detta ger endast en ytlig förståelse för den konstnärliga processen och för vad konst kan vara och hur det kan fungera. Det är ungefär som att tro att författare har som uppgift att tillverka böcker och att det är bokens yttre fysiska form som är syftet med författandet."

För mig blir det konstigt att jämföra bildkonsten och ordkonsten på detta sätt, eftersom ordkonstens material givetvis inte är papper och pärmar, utan språk. Bildkonsten däremot består väl på ett annat sätt av just dess yttre aspekt, av det man ser.

Sedan vill jag säga att det förstås kan vara hur intressant som helst att studera hur en bild/text har tillkommit, liksom betraktarens/läsarens avkodningsprocess (och kanske då i synnerhet om bilden/texten också har inre kvalitéer). Emellertid så är väl det man vanligen får ta del av som betraktare/läsare just själva bilden/texten?

av Jacob C 2009-07-19 18:12:10

@Jacob

Nej det var ingen klockren jämförelse jag kom med där, det erkänner jag utan omsvep. Dock finns det ett spår värt att följa där.

Konkret konst försöker bara vara sig själv (ickenarrativ). Det klarar den naturligtvis inte av eftersom den genast "infekteras" av den kontext och kultur den föds fram i. Fast den kan vara bra och intressant ändå. Konstnärlig mognad innebär bla att lära sig hantera att abslouta anspråk aldrig lyckas.

Föreställande konst försöker vara något annat, eller visa något annat. En fotorealistisk målning försöker tex avbilda något. MEN, en fotorealistisk målning är också en fotorealistisk målning. Alltså ett slags objekt och detta spelar stor roll för nästan alla konstkonsumenter. Minst lika stor och ibland större roll än själva motivet.

En roman försöker berätta något och för en del (men inte särskilt många) har även bokstävernas form och papperets kvalité stor betydelse. För de flesta tror jag inte dessa faktorer spelar en avgörande roll.

De senaste decennierna upplever jag att konsten allt mer försöker vara verklighet. Detta misslyckas den såklart med eftersom om den lyckas fullt ut betraktas den inte längre som konst. Detta anser jag vara konstens problem idag, inte avsaknad av hantverksskicklighet då det gäller hur man skall blanda färg, gjuta brons eller fläta korgar. Ett annat problem är oförmågan att kombinera intelligent och analytiskt tänkande med känsla. Att ens nämna begrepp som känsla i samband med konst, anses förmodligen direkt pinsamt på landets konsthögskolor idag. Man kallar sitt arbete för "forskning" men man vet inget om hur forskning skall bedrivas.

Det produceras mycket konst som sas "kommer undan" genom att det kallas konst, när det i själva verket borde betraktas som amatörmässigt framförd musik, taffligt gjorda filmer, uselt skådespeleri etc, eftersom det konceptuella innehållet är för svagt, och när man då griper efter halmstrået hantverket/formen, upptäcker man att där finns inte heller något att hämta.

Det är inte vilken form konsten har som avgör om den är bra eller inte, det är konstnärens förmåga som bestämmer den saken. Av 100 nyutexaminerade konsthögskole elever, finns det kanske, i bästa fall, en som kommer att göra minst ett intressant verk. Det mesta är skit oavsett det levereras som olja på duk eller i form av ännu ett meningslöst socialt projekt.

av LP 2009-07-19 21:02:38

"Det är inte vilken form konsten har som avgör om den är bra eller inte, det är konstnärens förmåga som bestämmer den saken."

Det framgår tydligt i vår bok att vi inte avfärdar andra konstmedier. Men att vi presenterar hantverksmässigt utförd figuration som en gångbar konstform, i kontrast med en modernistisk konstuppfattning.

Man kan hävda att det alltid har funnits inslag av figurativ bildkonst inom den moderna konstvärlden. Det är korrekt. Men vi önskar med boken "Figurationer" bla. belysa den avfärdande hållning gentemot klassiskt figurativt måleri som faktiskt fortfarande råder inom den avantgardismresonerande konstscenen.
Gerhard Richter, Leipzig-skolan m.m. är intressanta fenomen inom konstvärlden, men de står för något annat inom figurationsfältet (än tex. Nerdrum). De blir tagna som intäckt för den regerande avantgardeideologien.
Så då borde det vara acceptabelt att framhäva aspekter vid deras verksamheter (och de norska fotobaserade målarna) som representerar något helt annat än den samtida konstinstitutionen (och kanske de själva) vågar göra.

Högaktningsfullt - Christopher

av Christopher Rådlund 2009-07-20 02:54:07

Det sista var också menat som kommentar till Anna Brodow Inzaina`s obekvämlighet med att vi inkluderade idè- och fotobaserade i bok och utställing "Figurationer". Hon ifrågasätter om dessa målare varit med på noterna. Jag kan försäkra henne att de blev informerade om problematiken i "Figurationer". Några av dem delar perspektiven, andra inte. Men de valde att vara med.
En fotobaserad norsk målare avböjde deltagande i sammanhanget. Då strök vi det textstycke som redan var författat om konstnären ur bokmanuset.

Högaktningsfullt - Christopher

av Christopher Rådlund 2009-07-20 03:08:41