Hur stor roll spelar egentligen kunskaper i dagens samhälle? Allt fler kulturinstitutioner bryr sig mindre om de anställdas bildning och ämneskunskaper. Att vara disputerad humanist leder ofta rakt in i arbetslösheten. Aldrig förr har samhället varit så fixerat vid sin egen tid. Har humanioras betydelse helt spelat ut sin roll? Det är dystert att dessa frågor alls behöver ställas men så ser det faktiskt ut idag.
Själv tror jag att trenden kommer att vända. Vi kan inte leva i ett samhälle utan innehåll, utan kunskaper eller förståelse för vår historia. Helt krasst går vi ju utan bildning eller kultivering sakta men säkert tillbaks till våra primitiva förstadier.
Idag styr publika rekord och siffror de statliga kulturinstitutionernas intressen. Det finns varken tillräckligt med tid eller pengar för fördjupade kunskaper, forskning, förståelse eller vård av museala samlingar och kulturarv.
Med jämna mellanrum tas frågan upp i dagstidningarna men utan någon större reaktion. Då latinet som universitetsämne hotades av nedläggning vid Lunds universitet protesterades det dock en hel det. Att lägga ner latinet vid ett av Sveriges främsta universitet framstod som helt absurt… Hur ska forskare utan latinkunskaper alls kunna läsa äldre texter då latinet var det lärda språket fram till 1800-talets slut, hette det i reaktionerna.
Men i Sverige har detta med klassisk bildning snarast kommit att framstå som något lätt kuriöst. Vi anställer helst de som på universitetet har läst ett ”program” – jurist, ekonom etc. Att ha läst fristående kurser i humanistiska ämnen i en kandidat- eller magisterexamen anses konstigt. Men förhoppningsvis kan dessa gränser och snäva principer luckras upp. Förr var det ju snarare bildningen en arbetsgivare såg till – själva utbildningen skulle ske på arbetsplatsen. Kanske kan den rådande lågkonjunkturen härvidlag föra något gott med sig: insikter om att mer långsiktiga strategier på sikt kan vara att föredra, både bland arbetsgivare och bland studenter och framtida arbetstagare.