Väldigt bra recension i SR:s kulturnytt imorse av Figurationsbok och -utställning. På Kulturnytts hemsida beskrivs den pågående konstdebatten som "sommarens enda kulturdebatt med en smula tryck i ". Vilket bara är att instämma i!

Och Andreas Björsten skriver på bloggen "Den blinde Argus" bland annat: "Av nazism inte ett spår, nej. Eva Ströms påståenden är en ganska grov förolämpning mot de norska målare som i flera fall faktiskt haft nära släktingar som varit involverade i motståndsrörelsen i Norge under andra världskrigets nazistiska ockupation." Björsten avslutar sitt inlägg med att förutspå att utställningen kommer "att innebära ett genombrott för ett flertal av de medverkande konstnärerna, sanna mina ord"!

Intressant är även den vid det här laget rätt omfångsrika diskussion som pågår på Bodil Zaleskys blogg om konstdebatten samt förhållandet mellan ideologi och estetik.

I Sydsvenskan har Thomas Millroth skrivit ett konstigt "debattinlägg" som väl mest bvara visar att han vare sig har läst boken eller sett utställningen. Han fastslår bland annat att "tradition är inte bara holländskt 1600-tal och tysk romantik, utan lika mycket Velazquez, Delacroix, Goya, Courbet, Manet". Jag frågar mig vem som har påstått något annat. Det lustiga i sammanhanget är att han avslutar sin recension med orden: "När falska skiljelinjer dras spökar alltid en ideo­logisk tvärsäkerhet som opponerar sig mot andra uttryck. Men konst handlar faktiskt inte om att ha rätt eller fel. " Vilket väl får anses syfta på honom själv och de falska skiljelinjer som hela hans text bygger på.

Något liknande kan sägas om Håkan Lindgrens långa blogginlägg som utgår från det i sammanhanget rätt irrelevanta motsatsparet realism och fantasi. Han menar, i korthet, att utställningen lämnar mycket i övrigt att önska åt den som är intresserad av realism och fantasi. Med den sortens kriterier kan man ju knappast bli annat än besviken. "Jag förväntar mig en utställning om symbolism.. romantik... naturalism.. klassicism...". Men jag blir besviken då jag inte upplever att konstnärerna ifråga har samma definition som jag av termerna symbolism.. romantik... naturalism.. klassicism..."

Dock ska Håkan Lindgren ha en eloge för att han i alla fall släpat sig ut till utställningen - detta alltså till skillnad från Thomas Milloth.