Nisse Schwartz menar i dagens Expressen att jag är reaktionär för att jag klagar på att kulturlivet lever kvar i en snart etthundraårig bubbla som stavas modernism och moderna genombrottet.
Det kanske är dags att formulera nya visioner och utse nya normer att göra uppror mot dem som var aktuella för 100 år sedan, menar jag i min Axess-text som uppenbarligen fått gamla 68-or som Schwartz och Mikael van Reis i GP (ej på nätet) att surna till ordentligt.
Som jag ser det så är det emellertid just kritiker som försvarar de nuvarande positionerna, och som försvarar dem med argument hämtade från 1900-talets början som är reaktionära. Eva Ström är ett bra exempel, till exempel hennes text i gårdagens Sydsvenskan där hon med sedvanliga argument från modernismens glansdagar försvarar de idag mest hyllade och uppburna författarna. Att reflexmässigt slå vakt om det bestående, det är i mina ögon själva grunden för den reaktionära attityden.