Socialdemokraternas jämställdhetspolitiska talesman, kändisadvokaten Claes Borgström, rycker i dagens DN ut till försvar för dem som blev angripna i gårdagens DN-debatt-artikel av Göran Hägglund. Nyckelmeningen i Borgströms text är följande:
"Eftersom han på flera ställen talar om 'genuscertifiering' så syftar han väl bland annat på att kravet på jämställdhet mellan kvinnor och män är ett litet påfunnet rättviseanspråk."
Detta föranleder Borgström att peka på alla orättvisor som i dagsläget låter sig urskiljas mellan män och kvinnor. Problemet med Borgströms text är bara att han aldrig förklarar varför en politisk styrning av verksamheten på våra universitet skulle vara ett effektivt vapen för att komma till rätta med jämställdhetsproblem. Eller varför man ska ägna sig åt politsk styrning överhuvudtaget av universitet, må syftet vara hur gott som helst.
Att Trofim Lysenkos eftermäle inte stämmer socialdemokraternas jämställdhetspolitiske talesman till eftertanke är oroväckande.
Och i Arbetarbladet intar Therese Eriksson ungefär samma position som Borgström, och sätter likhetstecken mellan mig, Göran Hägglund och diverse missnöjespolitiker i Norge och Danmark.
Och PJ Anders Linder skriver bra om Borgströms artikel här.