om detta inte är ett stort konstverk (= provokation) så vet jag inte när jag senast såg ett! Jätteroligt att du får lite fart på dököttet i Sverige och att alla kulturmänniskor låtsas bli arga. Höstens snackis är på gång och vi som trodde hemema hos oss att du skulle försvinna ur debattlandskapet nu när figurationerna var över - men inte!

av Ständigt denne Lundberg! 2009-09-19 11:26:20

Sakinnehållet i det Borgström skriver är till övervägande del riktigt. Problemet sitter i att han som många andra tror att politiken förändrar människor.

Ser han tillbaka vad som hänt de senaste hundra åren så har mycket förändrats i det svenska samhället men gruppstrukturerna tycks bestå.

Borgström skriver att jämställdhetspolitiken avser kvinnor som grupp. Om man då ändrar förutsättningar för denna grupp förändras de människor som finns i denna grupp. Tyvärr tycks det inte vara så.

Människor fattar individuella beslut. Somliga fattar goda beslut för sig själv andra dåliga. Skälet till detta är högst sannolikt i vilken närmiljö en människa växer upp och hur denna miljö påverkar den unga människans värderingar och därmed följande beteende. Här ligger förmodligen sanningen bakom att gruppstrukturerna tycks bestå.

Min bild av Borgström har genom åren alltid varit att han uttalar sig med en hög grad av klarsyn som jag tror beror på erfarenheter han skaffat sig om människor och miljöer i sin advokatverksamhet. När han sedan gör politik av dessa erfarenheter tycks de ramla bort. Kvar blir de typiska yviga, storvulna politiska gesterna som ska lösa allt för den enskilda. Trist.

av Liberal 2009-09-19 12:39:37

Borgström skriver "Männens dominans vad gäller makt och inflytande består. Kvinnor tar alltjämt huvudparten av ansvaret för barnen.."

Innebär inte detta att kvinnor har mer inflytande över barnens uppfostran? Eller är det ett uttryck för manlig makt att kvinnor tar hand om barnen. Borgström tycks utgå ifrån att detta är ett förtryck av kvinnan. Med en sådan mentalitet kring ansvaret för barnen kanske våra genusfrälsta politiker helst inte bör skaffa några alls. Kanske genusidiotin dör ut då? Om den inte hade upprätthållits med statlig indoktrinering.

Och just precis, vad har genuscertifieringen (läs vad den innebär i klartext här: tanjabergkvist.wordpress.com/.../ ) med jämställdhet att göra? Den är snarare uttryck för ett förtryck, där en "oberoende kontrollenhet" ska granska att reglementet följs (den sk oberoende kontrollinstansen utgörs av genusvetarna). Kämpar inte genusvetarna förresten inte mot just förtryck, tvång, kontroll och maktstrukturer? Varför bygger då då upp egna sådana? Ologiskt i mina ögon...

Förresten så var det Alliansen (Sabuni) som skrev under beslutet om jämställdhetsiintregrering. Här är regeringsbeslutet: www.genus.se/.../1135029_uppdrag080703.pdf

Och vad innebär då jämställdhetsntegrering? I beslutet står det att läsa: "Jämställdhetsintegrering innebär att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i allt beslutsfattande, på alla nivåer och i alla steg av processen, av de aktörer som normalt sett deltar i beslutsfattandet."

Så vad klagar Borgström på? Alliansen genomdriver ju de rödgrönas politik på området.

av Tanja Bergkvist 2009-09-19 18:03:33

Och så tar Borgström upp de jämställdhetspolitiska målen (som de formulerades i prop. 2005/06:155 "Makt att forma samhället och sitt eget liv - nya mål i jämställdhetspolitiken"), med det uttalade delmålet: "Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor." Detta ska alltså staten bestämma. Det tycker Borgström.

Har han verkligen tid att sitt och skriva artiklar till DN, är det inte hans tur att diska? OFFENTLIGGÖR DE FOLKVALDAS HUSHÅLLS-SCHEMAN SÅ ATT VI KAN SE ATT DE LEVER SOM DE LÄR!!!!!!!!!!!!!!!

av Tanja Bergkvist 2009-09-19 18:06:55

Pingback from tanjabergkvist.wordpress.com

Hur Borgström sköt sig själv i foten « Tanja Bergkvists Blog

av tanjabergkvist.wordpress.com 2009-09-19 22:52:58

Bara ordet "genuscertifiering" andas byråkratiskt fyrkantigt. Men man kan ta frågan på större allvar. Huvuddelen av diskussionen rör egentligen att finna förklaring till varför det av en styrelse med låt oss säga 12 medlemmar inte alltid har minst sex kvinnor. Men man kan bredda frågan till vad det beror på att det finns män som har svårt att uppträda mot kvinnor med respekt.

Under sommaren har pressen informerat oss om kvinnor som bragts om livet, kvinnor som våldtagits, kvinnor som misshandlats. Vad beror det på att det finns män som beter sig så? Vilka värderingar ligger bakom detta? Kan man se skillnad mellan var dessa män lever? Kan man se skillnader i utbildningsnivå? Kan man se skillnader i inkomstfördelning?

Socialministern kanske kan starta en liten utredning för att se om man kan hitta gemensamma beröringspunkter bland dessa män.Det skulle då kunna leda till ett antal åtgärdsprogram i syfte att öka kvinnofriden.

Av detta blir det inte fler kvinnliga generaldirektörer, professorer eller bankdirektörer men det skulle underlätta livet för många kvinnor som ständigt lever under hot om våld och andra kränkningar. Det skulle kanske kunna öka kvinnofriden.

Sedan kan man gå vidare mera direkt genom att undersöka bland de kvinnor som har framträdande positioner i samhället vilka egenskaper dessa kvinnor har, hur de har hanterat sin situation för att nå sina mål, hur deras utbildning ser ut samt vilka personliga nätverk man skaffat sig.

Ett dylikt angreppssätt är mer konkret än det flummiga socialistmumlet om strukturer och konstruktioner. Möjligen skulle ett mera konkret arbetssätt också leda till mätbara och därmed påtagliga resultat. Ja, om man nu vill ha resultat eller man finner sig nöjd med ett ideologiskt mummel. Om det senare gäller behöver vi andra inte ägna detta mummel en tanke.

av Liberal 2009-09-21 15:24:46