Barack Obama har redan gjort åtskilligt för att lägga om USA:s utrikespolitik till det bättre efter de åtta destruktiva åren under George W Bush. Obamas diplomati är inriktad på samarbete, respekt för internationella avtal och institutioner och lyhördhet inför skilda perspektiv. Han har redan förbättrat förbindelserna med den muslimska världen och minskat spänningarna mellan USA och Ryssland på kärnvapenområdet. Detta kan inte annat än gagna förutsättningarna för fred och stabilitet.
Ändå kan jag kan inte tänka mig att Barack Obama är särskilt lycklig över sitt fredspris. Han kommer mycket snart att fatta ett beslut om den amerikanska militära närvaron i Afghanistan. Drar han ned på trupp kommer det från högerkretsar att heta att han är i händerna på den norska Nobelkommitten, ännu ett utslag av hans narcism och vilja att behaga. Ger han order om att sända fler soldater kommer det, från vänsterhåll, att heta att han sviker sitt ansvar för freden. Hur som helst blir bedömningen från både höger och vänster att fredspriset klavbinder honom.
Norrmännen har velat belöna en lovande utveckling. Men risken är att den snart går överstyr och att Obama blir hök i stället för duva.