Martin Aagård vill att vi på Axess ska ta avstånd från Sverigedemokraterna, som han själv mycket riktigt påpekar att vi inte har något samröre med. Vilken anledning som i det läget finns för att ta avstånd, förstår jag inte riktigt. Aagårds enda argument är att jag har uttryckt sympati för den konservativa filosofen Roger Scruton, vilket tydligen vissa Sverigedemokrater också gjort.
Vissa Sverigedemokrater har även, som bekant, uttrycks sitt gillande av Astrid Lindgren, Björn Afzelius, Carl Hamilton, Per Ahlmark och Agneta Dahlström. Enligt Martin Aagård bör väl rimligtvis alla människor som uttryckt sitt gillande av Astrid Lindgren et consortes göra offentlig avbön.
Aagårds logik är dock mest besvärande för honom själv och hans vänsterkompisar, i exempelvis popgruppen Doktor Kosmos med sofistikerade texter som ”Kapitalist, nu ska du dö!”. I Aagårds kretsar, vilket även inbegriper ”bolsjeviken” Åsa Linderborg och terroristkramarna på AB:s kultursida, är det som bekant populärt att läsa och hänvisa till vänsterfilosofen Karl Marx, vilket torde innebära att Martin Aagård och hans vänner bör klargöra på vilka punkter som de sympatiserar och avviker från de åsikter som framförts av andra Marx-beundrare såsom Josef Stalin, Pol Pot och en serie andra diktatorer och massmördare med inte alltför imponerande meritlistor.
Åsa Linderborg är – föga förvånande – inne på samma linje som Aagård, när hon utmålar hela den svenska högern, liberaler såväl som konservativa, som ett enda gäng Sverigedemokrater: ”För den som tror på alla människors lika värde är kampen mot Sverigedemokraterna prioriterad. Men stirrar vi oss blinda på enbart Jimmie Åkesson och hans gossar, gör vi det liberala etablissemanget en allt för stor tjänst”.
Om jag nu en gång för alla ska klargöra min egen position i sammanhanget så delar jag själv inte Sverigedemokraternas uppfattning i invandrarfrågan, där jag i princip är för fri rörlighet mellan länder och kontinenter. Likaledes har jag inget till övers för Sverigedemokraternas vilja att skydda landets löntagare från EU och andra utländska intressen. Jag håller inte med dem om att arbetskraftsinvandringen ska strypas, lika litet som att a-kasseersättningarna bör höjas och att fackföreningarnas makt behöver stärkas.
Jag vet strängt taget inte vad jag håller med Sverigedemokraterna om, mer än den säkerligen bland SD-väljare synnerligen frekventa hyllandet av Roger Scrutons tänkande. Dessutom tycker jag för övrigt om muslimsk konst samt sufism och finner det märkligt och ointellektuellt att arbeta med den sortens generaliseringar som Åkesson gör, där muslimer klumpas ihop i en enda homogen grupp. Det är nästan lika ointellektuellt och förfelat som när Åsa Linderborg i citatet ovan vill klumpa ihop alla inom det ”liberala etablissemanget” i en enda homogen grupp; eller när Martin Aagård klumpar ihop alla konservativa i en enda homogen grupp, som dessutom påstås dela värderingar med det populistiska vänsterpartiet Sverigedemokraterna.
Jimmie Åkessons artikel hade aldrig blivit publicerad i Axess och jag menar att hans påståenden om muslimer och våldtäkt är bisarra, inte minst därför att de förefaller bygga på en självmotsägelse. Att Sverige har flest våldtäkter i Europa kan bero på mycket, till exempel anmälningsfrekvens, men icke desto mindre: Även om det nu skulle vara sant, så är frågan om vad det skulle bevisa. Är tanken att det finns ett samband mellan muslimska invandrare och antalet våldtäkter så borde väl detta bevisas med en statistik som visar att länder med fler muslimska invandrare än Sverige har högre våldtäktsfall än Sverige. Och så vidare…
Slutligen kan det vara värt att bolla tillbaka frågan till Martin Aagård och Åsa Linderborg – i vilken mån är Aftonbladets kulturredaktion beredd att ta avstånd från Sverigedemokraternas politik rörande fackföreningarnas makt, a-kasseersättningsnivåerna, arbetskraftinvandringen, frihandel och synen på EU?