Jan Guillou som annars vet mer än de flesta om det mesta, säger sig nu inte veta om det var en rapport om Centerns ungdomsförbund eller om Socialdemokratiska arbetarpartiet, som han skrev för KGB:s räkning. Eftersom han inte kommer ihåg ämnet för rapporten kommer han heller inte ihåg dess innehåll. Den tidigare skjutjärnsreportern verkar inte heller ha några direkta planer på att ägna sig åt arkivarbete för att räta ut diverse frågetecken som uppkommit i samband med avslöjanden om hans samröre med det sovjetiska underrättelseväsendet. Annars hade han ju kunnat göra på det klassiska sättet: be om ett arbetsgivarintyg med en sammanfattande beskrivning om vari hans arbetsuppgifter har bestått.
Det har vi ju fått lära oss att alla vi som svenska löntagare alltid har rätt till.
Överlag vore det intressant att slutligen, in i minsta detalj, få utrett i vilken utsträckning som även den svenska vänstern (i likhet med exempelvis den västtyska) hade kontakter med underrättelsetjänster i de öststatsregimer som under decennier ägnade sig åt systematsk terror. Inte minst vore det väl bra om många av de skribenter och journalister som alltsedan 1960- och 70-talen befunnit sig i Guillous omedelbara närhet kan rentvås från misstankar om att även de finansierats av diktaturregimer.