Åsa Moberg tycks i en artikel på Newsmill mena att dagens slöjdebatt är lite inkonsekvent då den västerländskt kristna traditionen inte har ett helt oproblematiskt förhållande till frågan om huruvida kvinnor bör skyla sig. Moberg tar som exempel när hon själv på 1960-talet började använda kort kjol. Att detta ansågs opassande menar hon skulle ha berott på att den kristna traditionen påbjudit ett skylande av kvinnors kroppar.
Resonemanget haltar dock betänkligt på flera sätt. Anledningen till motståndet mot slöjor hänger ju ihop med att slöjan är förknippad med ett kvinnoförtryck som i flera muslimska kulturer och samhällen upprätthålls med sharialagar. Var fanns motsvarigheten till detta under det svenska 1960-talet eller för all del under hela 1900-talet?
Moberg anför vidare Anders Zorns målningar av nakna kvinnor som exempel på en konstnärlig gestaltning som man inom etablisemanget reagerade mot tidigare - just utifrån ett kristet puritanskt perspektiv. Dock bör kanske påpekas att denna sorts konst inte ens idag är accepterad i det svenska samhället. Inte minst Åsa Mobergs kompisar inom den feministiska rörelsen har som bekant haft ett och annat att invända mot Zorns beskrivning av kvinnor.
Överhuvudtaget är det märkligt att se Moberg, som aldrig varit sen att påtala diverse kvinnofientliga inslag i dagens svenska samhälle, plötsligt vara överseende med dem som vill vrida tillbaka klockan åtskilliga sekel ifråga om kvinnosyn. Det är trots allt en väsentlig skillnad mellan en "förtryckt" kvinnlig universitetslektors livsstil och de kvinnor som vandrar omkring i Rinkeby i niqab och sex ungar i hasorna - liksom det är mellan en skolflicka i slöja och den nunna som Moberg påstår vara likvärdig med en muslimsk kvinna i burqa.