Det är lustigt att skribenter på Aftonbladet Kultur tycks så känsliga. Lustigt med tanke på att de själv sällan drar sig för att komma med den ena elaka gliringen efter den andra mot presumtiva åsiktsfiender i sina texter. Nu senast var det Ulrika Stahre som säger sig ångra att hon skrivit positivt om Axess, därför att delar av hennes korta text ifrågasatts på några bloggar, nämligen denna och Anna Brodows.

Välkommen till verkligheten, Ulrika!

Själv har jag svårt att förstå hur man kan göra anspråk på att vara en seriös kritiker om man själv är rädd för kritik. Den sortens kritiker som är nervösa inför vad andra ska tycka om det man skriver borde nog ta sig en allvarlig tankeställare över sitt yrkesval. Kan man tycka. Å andra sidan inser jag att just denna sorts kritiker idag är mer regel än undantag, varför mina åsikter i denna fråga knappast har framtiden för sig (vilket naturligtvis inte betyder att jag uppfattar dem som felaktiga eller irrelevanta).

Nåvål: Stahre har åsikten att topplistor inte bör existera utan åtföljande teoretiska utläggningar om vad man åsyfter med begrepet "kvalitet". Själva invändningen visar att Stahre inte bara saknar humor (det framgår ju tydligt att det i just Axess fall finns ett stort mått av självironi i botten av påståendena om att det som upprättas är en absolut objektiv lista över världens bästa konstverk). Men Stahres trötta indignation vittnar också om en anmärkningsvärd inkonsekven,s då hon mig veterligen aldrig yppat samma invändning inför exempelvis Dagens Nyheters bok-topplistor, vilka publiceras varje lördag, och vilka dessutom är helt befriade från varje uns av självironi.