När jag häromdagen samtalade med Lars Ohly påpekade han det positiva i att Aftionbladets kultursida finns som motvikt till den borgerliga kultursyn som han menar breder ut sig i samhället och media i övrigt.
Och idag - som ett brev på posten - ifrågasätter Åsa Linderborg närvaron av borgerliga ledamöter i Statens kulturråds beredningsgrupper. Detta med anledning av att Kulturrådet inte beviljade klassikerstöd åt den svenska översättningen av Markis de Sades roman Juliette:
"Beslutet är inte motiverat, men en av ledamöterna är Carl Rudbeck, som 2001 skrev i Dagens Nyheter att markis de Sade är tråkig och dålig och på det hela taget oläslig – det är ingen större förlust för eftervärlden att hans originalmanuskript hamnade på bålet.
Hela Kulturrådet står naturligtvis bakom beslutet, men det är ändå anmärkningsvärt att Rudbeck, som dels är emot litteraturstödet av princip, dels anser att vissa böcker mår bäst i lågorna, ges förtroende att handskas med den här typen av ärenden. Alla böcker kan givetvis inte få pengar, men om Juliette drabbas för att vår nykonservativa tid inte accepterar fria tankar kring sex, makt och kristendom fjättras markis de Sade än en gång som martyr på yttrandefrihetens altare."
Citatet aktualiserar bland mycket annat återigen frågan om yttrandefrihetens principer. Linderborg anser uppenbarligen att det faktum att det finns en "nykonservativ" ledamot i kulturrådet i sig självt är ett hot mot yttrandefriheten. Rudbecks negativa värdering av de Sade kan nämligen enligt henne tydligen inte vara grundad i något annat än hans politiska åsikter. I enlighet med kommunismens logik menar Linderborg uppenbarligen att människor med andra politiska åsikter än hennes egna bör hållas utanför det offentliga samtalet likväl som det demokratiska beslutsfattandet, detta emedan dessa människors politiska ståndpunkter generellt sett utgör ett hot mot yttrandefriheten.
Man undrar onekligen hur Åsa Linderborg hade ställt sig till Markis de Sade och dennes allt annat än Aftonbladet Kultur-mässiga åsikter om de Sade hade levt idag. Att han ens hade kommit på tal för en plats i Kulturrådet hade givetvis inte varit att tänka på, än mindre att han hade blivit skonad av Aftonbladets mob av lika politiskt korrekta som förnumstiga viktigpettrar.