Dagens Nyheter flaggar för sänkta frilansarvoden för de opinionsbildare som skriver på frilansbasis i kulturdelen. Frilansbudgeten kommer att skräras ner med hälften, från 40 till 20 miljoner per år. Men enligt kulturchefen Maria Schottenius behöver "DN:s kända skribentnamn nog inte (...) vara oroliga". Det är visserligen oklart hur många av DN Kulturs skribenter som kan sägas vara "kända", men om vi förutstätter att det handlar om 5-10 skribenter, så är det svårt att tolka hennes ord på annat sätt än att dessa skribenter placeras i en speciell gräddfil med orörda arvoden, medan övriga skribenter får sina arvoden sänkta med mer än hälften, sannolikt med runt 60-70 procent.
Ett sätt att lösa detta problem är givetvis att öppna upp spalterna för ännu fler hågade amatörer, glada över att se sina ord i tryck och utan krav på några arvoden överhuvudtaget. Men hur man än löser den kniviga frågan så är ett säkert: På sikt leder sänkta frilansbudgetar givetvis till ökad anpasslighet. Den garderade och räddhågade inställning som har vuxit sig stark under de senaste tio åren, där kulturskribenter ser som sin största uppgift att hålla sams och dela ut nålstick i facebookskonversationer till dem som inte tyckar som alla andra, lär accentueras. För dem som framdeles vill kunna verka i kulturlivet är det viktigt att hålla sig väl med alla möjliga arbetsgivare ocjh kolleger. Ingen har helt enkelt råd att göra sig ovän med någon annan. Vilket gör att åsiktshegemonier stärks; att åsiktsplurailsmen minskar, att debattklimatet stryps.
Vilket naturligtvis gör att kulturdebatten kommer att ytterligare marginaliseras, och tidningens ekonomi ytterligare försvagas, varför frilansbudgetarna ytterligare måste skäras ner, arvodena minska och så vidare...
Dagens tidningschefer tycks överhuvudtaget inte bry sig om innehåll. Deras publicistiska vison går att sammanfatta med orden: "Se på City och Metro"! Det vill säga: det går ju att göra kultursidor nästan gratis som ser fina ut, som hyser åsikter om ditten och datten, och som kulturetablissemanget gillar därför att de hela tiden stryker medhårs. "Vi Läser"-konceptet. Var glad och positiv! Säg snälla saker om alla som befinner sig i maktställning! Publicera artiklar som är förvirrande lika annonstexter! Så lockas säkerkligen annonsörerna dit.
Den första fråga som givetvis på sikt pockar på svar är varför någon ska betala för den sortens produkter... Den andra frågan som infinner sig är den betydligt allvarligare: vilka blir de samhälleliga konsekvenserna, med avseende på exempelvis demokratiprocesserna, av en sådan här utveckling?
Hur som helst: För att motverka denna deprimerande samstämmighet och destruktiva utveckling har i alla fall Axess bestämt sig för att gå emot strömmen och höja frilansbudgeten väsentligt, vilket bland annat kommer att ta sig uttryck i att recensionsavdelningen framgent kommer att fördubblas i omfång, vilket i sin tur innebär att tidskriften som sådan blir väsentligt längre.