Intresset i svenska medier för avslöjandena om forsknigsfusk inom klimatforskningen förefaller minst sagt begränsat. I DN och SvD har frågan avfärdats och när SVT:s Debatt i torsdags ägnades åt just klimatfrågan, tycktes det ha ingåtts någon sorts tyst överenskommelse om att just detta inte skulle diskuteras, trots att nyheten slagit ner som en bomb i internationella medier. James Delingpole på Daily Telegraph instämmer i kolumnisten Andrew Bolts ord i Herald Sun att skandalen kan bli “den största i modern vetenskap”. Avslöjandena inbegriper allt från manipulation av data till manipulation av de grupper som bedömer uppsatser och rapporter om klimatförändringar. Då det handlar om den forskning som FN baserar sina ståndpunkter i klimatfrågan, måste avslöljandena sägas vara mycket allvarliga och lär komma att lägga sordin på stämningen vid det stundande Köpehamnsmötet.
I Sverige är det dock huvudsakligen utanför de stora dagstidningarna och tv-kanalerna som frågan dryftas. Så skriver KTH-professorn Peter Stibbs dock på Second Opinion, filosofiprofessorn Ingemar Nordin på Newsmill, Fysik-professorn Carl-Gustaf Ribbing på Second Opinion och Dick Erixon på sin blogg om avslöjandena.
Och här kan man se BBC-inslag om den politisering som har lett till att forskningsresultaten förefaller ha manipulerats för att visa att jordens temperatur har stigit. Vilka konsekvenserna blir av avslöjandena kommer är naturligtvis för tidigt att säga, mer än att allmänhetens förtroende för akademisk forskning ytterligare kommer att minska. Det är givetvis inte så att den som manipulerar med forskningsresultat nödvändigtvis måste ha fel, men vad man med säkerhet kan säga att denna affär blottlägger problemen med politiserad forskning. Vill man ha forskning som är sanningssökande, kan man helt enkelt inte upprätta institutioner och högskolor som har som sitt uttalade mål att legitimera vissa forskningsresultat - vilket är fallet med en stor del av klimatforskningen, liksom genusforskningen, delar av Europaforskningen etcetera...