Den gamle marxisten Sven-Erik Liedman utmålar i DN mig, tillsammans med Svante Nordin och Roland Poirier Martinsson som företrädare för en ny konservativ rörelse som sägs stå för idel obehagligheter: föreställande måleri, hemmafruar och krig. Detta med anledning av en ny bok av Nordin, "Fyra som förde krig", vilken Liedman med sina vänstersympatier finner häpnadsväckande i sin "konservativa" tendens. Ett problem med boken sägs vara att den framställer ”andra världskrigets fyra ledande krigsherrar” enligt modellen: ”två underhuggare och två fina människor”. Man undrar naturligtvis på vilket sätt Roosevelt och Churchill inte är att betrakta som finare människor än Stalin och Hitler.
Och apropå de båda sistnämnda skriver Liedman vidare: ”Den vanliga bilden är annars att det var högern som alltmer genomsyrades av nazistiska ideal efter 1933". Något som bara vittnar om hur låst den gamle kommunisten Liedman är vid 68-generationens synsätt, enligt vilket nazism och kommunism är varandras absoluta motsatser.
Det bör kanske påpekas att ”den vanliga bilden” för många andra människor och tillika forskare är att kommunism, nazism och fascism har mer som förenar än som skiljer; och att andra världskriget och den västerländska demokratin definitivt hade fått en helt annan utveckling om det inte hade varit för den konservative Winston Churchill.