Ett steg i rätt riktning? Säkerligen. För Nittve själv, som tack vare sin alltid fingertoppskänsliga och obrottsliga lojalitet i alla önskvärda riktningar är en av Sveriges högst avlönade myndighetschefer. 2006 var hans månadslön 100 200 kr. Inte dåligt för en f.d. konstrecensent och studerande vid Handelshögskolan, som aldrig tog någon examen. Hur hög är hans lön idag?

Enligt Wikipedia tidigare meriterad som postmodernistisk och mångkulturalistisk entusiast. F.n. administrerar han ett feministiskt projekt, avseende inköp till museet av verk av enbart kvinnliga konstnärer. (Fem miljoner beviljade av regeringen 2007.) Naturligtvis ställer sig inte Nittve ohörsam, om vinden, när han håller upp fingret i luften, skulle visa sig blåsa i en helt annan riktning än den gamla trygga och vanliga.

av Ulfver 2009-12-07 07:11:57

Jo, han är klok Lars Nittve. Säger inte för mycket men är heller inte avvisande till en förnyelse i den riktningen. Det intressanta i samtalet tycker jag, var "samtidskonsten som mainstream". Det är ju när vi ser internationell samtidskonst på i stort sett varje liten kommunal konsthall som frågan om förnyelse i en annan riktning blir relevant - även ur konstvärldens synpunkt.

Det är inte omöjligt att tänka sig att nuet kan attackeras bakifrån. Det är förmodligen det mest radikala man kan göra idag. Ett skönhetsbegrepp tror jag också kan accepteras av konstvärlden utan större problem, när konstnärer har kissat och kräkts tillräckligt. Det här med kroppsvätskorna i scruton-inslaget kommer ur en performance-tradition från 60-talet. Men hur länge kan 60-talet stå för en förnyelse och frisk fläkt i konsten?

I sitt sammanhang - på performencefestivaler, vilket jag har varit på några stycken - kan jag uppskatta även den formen av uttryck. Jag till och med gillar performance som konstform, när den springer ur en äkthet. Det är som den japanska dansformen butoh som kan vara oerhört stark och vacker, trots att dansarna vrider sig som maskar och gestaltar det fula. Men kroppsvätskor som en tom gest för att fånga en svunnen tid: nej, det är inte intressant. Detsamma gäller pastischer av traditionellt måleri när det är just bara tomma gester.

Jag tror att det är när det inte känns som ett försök att fånga en svunnen tid som ett traditionsbaserat måleri kan vara radikalt. Men det är svårt, för det är precis som Nittve säger, något som inte går att förutse.

av Anna Brodow Inzaina 2009-12-07 08:34:33

...som den misshandlade som lärt sig att det är hennes eller hans fel att hon blir slagen har vi inom högern trakasserats så hårt att när vi inte blir beskyllda för att vara 'nazi-anstrukna' så ser vi det som en belöning. Orwell garvar i sin grav och Goebbels är avundsjuk - fan ta er rödingar, det är ju vi som betalar!

av Tom Croker 2009-12-07 09:28:16

Får man välsignelser utifrån så är fenomenet inte längre 'töntigt svenskt'.

DET är töntigt svenskt!

av Jod 2009-12-07 12:07:57

Nathan Sowa, som den unge amerikanske nutidskonstnären heter, är utbildad vid The Florence Academy of Art och jobbar som lärare på FAAs filial i Mölndal. Man kan hitta mer bilder av Nate på hans blogg: http://nathansowa.blogspot.com/ eller på FAAs site: http://www.florenceacademyofart.com/Alumni%20Gallery/Sowa%20Nathan.htm

Dessutom kan man se ett verk, ett porträtt, av Sowa på Vasa Konsthall i Göteborg där utställningen "Odödliga Verk" pågår till den 31 januari 2010.

av Andreas Birath 2009-12-07 18:16:53

Ett sätt att betrakta konst och konstbegreppet är som en linje där tradition, skönhet och konstnärlighet representerar den ena polen. Den andra sidan av lijen utgörs av rent konceptuella aspekter, där idén är det enda som räknas.

I mina ögon kan konceptuell och modern konst vara intressant och tillföra något under förutsättning att de balanserar på rätt sida om mittlinjen. Således måste konceptuella verk baseras på ett traditionellt utförande för att kunna betraktas som konst.

Det är generellt sett svårt att definiera konst i allmännhet och god konst i synnerhet. Dock känns det tämligen givet att vissa kvalitetsaspekter måste ingå i konstbegreppet, annars vore ju allt per definition konst. En sådan slapp definition skulle urvattna begreppet och innebära skönhetens kapitulation.

När jag njöt av Caspar David Friedrich utställnig på Natonalmuseum för ett par veckor sedan kunde jag inte låta bli att le för mig själv och njuta av tanken att hans konst förenar idéer och skönhet, en synnerligen god syntes!

av Vesslan 2009-12-07 22:16:01

Pingback from andreasb.wordpress.com

Nate pÃ¥ TV « Andreas Birath

av andreasb.wordpress.com 2009-12-07 23:17:57