Jessica Kempe ger sig inte i första taget. Efter att ha gjort bort sig i debatten om utställningen Figurationer - först i en paneldiskussion på Edsviks konsthall, därpå i en debatt om samma utställning i Dagens Nyheter, ser hon nu sin chans att få sista ordet. Detta genom att recensera en av utställningens mest omdiskuterade konstnärer, Johan Patricny. Han ställer just nu ut på Galleri Agardh & Thornvall på Sibyllegatan i Stockholm. En dag före det att utställningen, som nota bene varit mycket framgångsrik försäljningsmässigt, upphör, slår Kempe tlll med en recension i Dagens Nyheter där Patricny kritiseras för att inte måla lika bra som Roslin och Rembrandt.
Om detta kan man undra följande:
1. Varför anlitar DN en recensent som upprepade gånger har visat att hon ser som sin livsuppgift att göra allt för att den sorts konst som Patricny representerar förpassas till soptippen?
2. Sedan när blev det relevant att relatera samtidskultur överhuvudtaget till världens främsta exponenter av den kulturform som recenseras? Vilken ung svensk författare kan INTE framstå som en lättviktare bredvid Dante eller Proust? Vilken ung svensk kompositör kan INTE avfärdas med orden: "Men nog är det en bra bit kvar till Mozarts Don Giovanni!"
3. Sedan när blev Anders Zorn en positiv referenspunkt för Jessica Kempe? Hon säger sig i recensionen vara besviken över att inte finna vare sig det Roslinska eller Zornska arvet i Patricnys konst. Jag vill bara påminna om att Jessica Kempe i våras skrev två långa och extremt svamliga artiklar där hon försökte leda i bevis att Anders Zorns målningar gav uttryck för sverigedemokraternas ideologi...
4. Sedan när blev det ett problem att avbilda kvinnor som ser ut att vara sminkade? Jag kan inte undgå att fundera över hur Jessica Kempe skulle ha reagerat om kvinnorna på Johan Patricnys målningar hade sett osminkade ut. Man vågar knappt fantisera över vilka växlar som hon hade dragit om han hade målat "naturliga" kvinnor i Zorns anda ...
Däremot är jag naturligtvis väldigt nöjd över att i nämnda recension bli åberopad som en andlighetens egen kolportör, som med "en hud lika utslätad som i behåreklamen saluför (...) skönhetsdrömmar utan kropp" - även om jag måste tillstå att jag förvånas en smula över att objektiveras på detta uppenbart sexistiska sätt i just Dagens Nyheter. Vart ska detta sluta?