Nu är vi där igen. Skönhet och fulhet. Jag vet inte, men jag tror att i alldagliga företeelser tror jag de allra flesta inte reflekterar över om en företeelse är skön eller ful. Problemet uppstår när någon graderar en företeelse som skön eller ful. Då uppkommer nämligen hos många en gradering av den som upplever företeelsen. Denna gradering eller värdering av den som upplever någonting upplevs som djupt omoraliskt. Här kommer den politiska verkligheten in. Det finns klara paralleller med betyg av olika slag.

Alla människor är lika mycket värda oberoende vad det gäller.Slutsatsen av detta påstående blir då att du får inte sätta betyg på vad människor gör och du får heller inte sätta betyg på vad människor tycker. Kan tyckas snävt men så ser det ut i det alldagliga debattlivet.

Konsekvensen av detta blir att du kan inte tycka någonting för du kan inte garantera att det inte finns människor som inte håller med. Om man kunde stanna där vore det väl bra. En ann är så go' som en ann. Men det går inte för man kan inte veta om någon upplever en känsla av underlägsenhet gentemot den uttryckta åsikten.

Här ligger den politiska sprängkraften. Om det finns människor som förstår vissa företeelser just på grund den miljö de är födda i eller, vilket inte är så ovanligt, som förstår vissa företeelser på grund av sin flit och sitt engagemang, så är denna förståelse i grunden politik omoralisk.

Om jag hade växt upp i Rosengård och kunnat se Zlatan utvecklas som fotbollsspelare, så kunde jag försökt att göra likadant. Om jag hade misslyckats, vilket är sannolikt, eftersom jag saknar Zlatan's talang för fotboll, så hade misslyckandet inte känts så tungt. Varför? Jag tillhör som fans den samlade gruppen med gemensamma värderingar

Här ligger den politiska moralen. Du får aldrig uttrycka dig så att det kan finnas någon som upplever sig underlägsen det som sägs.I jämförelse med historien om Zlatan ovan är detta just här omöjligt. Just genom att det inte finns något gemensamt sammanhang så saknas samhörigheten om inte den enskilde just är den person som genom nyfikenhet och flit skaffat sig tillträde till den andra världen.

Härpå grundar sig Åsa Lindeborg et consortes grundläggande aversion mot det som inte härrör från den miljö där majoriteten hör hemma. Här ligger också grunden för den auktoritära attityden. Majoriteten bestämmer, inte bara allmänpolitiskt utan även i människors privatliv. Så skapas samhällen som Sovjetunionen, Hitlertyskland, regimen Pol-Pot, Kuba m fl och man försöker i Venezuela.

Jag har inget emot majoritetstyre om inte detta styre har som mål att förbittra minoritetens privatliv och rätt att uttrycka sina åsikter, även om utsikterna är små att få majoritet för dessa sina åsikter.

Se där, Johan Lundberg, allt är politik även litteraturen även om upplevelsen inte alltid behöver vara strikt politisk. Men litteraturen som en aktivitet för spridande av uppfattningar är i sig politisk och bidrar till kommunikationen i ett öppet samhälle.

av Liberal 2009-12-23 19:33:14

Jag vill bara påpeka att den Lagerholms "notis som i positiva ordalag beskrev debatten runt Figurationerutställningen" kan läsas här i sin helhet: retrogardism.blogspot.com/.../...ioners-galla.html

av Knegoff 2009-12-24 10:04:21

Johan, beskåda Genusväldets Untergang, ha ha

tanjabergkvist.wordpress.com/.../

av Tanja 2009-12-26 21:12:05