Man kan naturligtvis fråga sig hur det kan komma sig att Sveriges största liberala morgontidning publicerar en text som Dan Jönssons islamistiska apologi i dagens DN. En text som inte bara rättfärdigar angrepp mot yttrandefriheten och mot det liberala samhällets innersta principer, utan vars bisarra konspirationsteoretiska underbyggnad tenderar att legitimera diverse verklighetsfrämmande teorier om att det finns dolda amerikanska intressen i att piska upp oro inför och hat mot terrorister.
Ändå är det kanske inte just den frågan som bör ställas i första hand. Det mest problematiska med Dan Jönssons text är inte heller att den är slarvigt skriven och illa tänkt. Problemet är betydligt djupare än så.
Visst kan och bör en tidning rymma olika ståndpunkter; visst måste man där tilllåta sig att pröva olika tankespår, att fundera över om exempelvis ett väl fungerande demokratiskt samhälle också bör visa tolerans och acceptans mot djupt antidemokratiska åsikter och livsmönster.
Allt det där vet vi.
Nej ,det riktigt djupt problematiska med Jönssons text och publiceringen av den blir dock inte tydligt förrän det sätts in i större sammanhang. Dan Jönssons text var nämligen inte vare sig slarvigt skriven eller ogenomtänkt från hans sida. Den bör i själva verket ses som ytterligare ett strategiskt välgenomtänkt val av en skribent som sällan eller aldrig har höjt sig över den intellektuella nivå som artikeln demonstrerar, men som icke desto mindre har lärt sig att torgförandet av åsikter av denna sort är en mycket lönsam business.
Dan Jönsson har som tack för att han under årens lopp gång efter annan har torgfört åsikter där han antingen svartmålar och demoniserar den demokratiska, liberala världens representanter eller manar till accceptans och stöd för antidemokratiska extremiströrelser, vilka inte hymlar om att de har som mål att krossa diverse liberala samhällsbyggen, belönats med att bli en av de mest anlitade kulturskribenterna i Sveriges största morgontidning, där han haft möjlighet att recensera såväl skönlitteratur som konst. Och där han likaledes anlitas som krönikör och kommentator inom såväl kultur som samhällsfrågor. Det finns snart sagt inte ett ämne som inte Dan Jönsson uttalar sig om. Inte som en excentrisk intellektuell krumelur (vilket man gott kunde uppfatta som fullt legitimt). Utan tvärtom med den pondus som kommer sig av ett starkt inre stöd - från den övriga redaktionen.
Dan Jönssons åsiktspalett är således i kulturskribent-sammanhang vare sig extrem eller hugskottsmässig. Den delas av de flesta andra skribenter som vunnit popularitet bland kulturredaktörer, och belönats på samma sätt som Jönsson – genom att anlitas för att i tidningar, radio och tv uttala sig i alla möjliga och omöjliga frågor: Åsa Linderborg, Andreas Malm, Per Wirtén, Lena Sundström, Stefan Jonsson och så vidare.
Det märkliga i sammanhanget är att det är just den liberala pressen som har skapat en bild av att det är just dessa personer som intar rimliga och resonabla hållningar, medan deras kritiker allmänt beskrivs i termer av lätt besvärliga eller åtminstone excentriska intellektuella krumelurer, som alltid måste hållas mer eller mindre kort, då deras åsikter uppfattas som onyanserade, gällt gapiga, överdrivet ideologiserande och så vidare.
En kvalificerad gissning är att historiens dom kommer att bli rätt hård mot rätt många makthavare inom det sena 1900-talets och det tidiga 2000-talets svenska medievärld.
UPPDATERING: Idag, den 4 januari, ser jag att Dan Jönsson i sin dagliga meditation över världsläget griper sig an ett nytt ämne: medicin. Nu handlar det om "eventuella " konspirationer inom läkemedelsindustrin för att kränga svininfluens-vaccin. Inte helt oväntat tycker sig Jönsson bakom kulisserna kunna skönja "mäktiga intressen – om de nu är nationella eller kommersiella, ekonomiska eller militära".