Sholto Byrnes skriver bra på New Statesmans blogg apropå planerna att mörda Kurt Westergaard:
"Yttrandefriheten är en hörnsten i vårt samhälle. Om du inte gillar en bok, så bör du inte läsa den. Om du inte gillar en show - som Jerry Springers The Opera – strunta i att se den. Om du anser att en tidning är antisemitisk, så har du absolut ingen anledning att köpa den. Om du anser en karikatyr stötande, har du uppriktigt sagt bara dig själv att skylla om du söker upp den och sedan sprider den vidare, så att du och andra kan bli upprörda i onödan av den. Och framför allt, kom ihåg att även om din känsla av att vara kränkt tycks ge dig anledning att protestera, att göra invändningar mot eller att fördöma, så ger den dig ingen rätt till rättslig censur och ännu mindre till att tillgripa våld.
Min oro gäller om Kurt Westergaard hade bott i Storbritannien idag. Vem skulle då ha publicerat hans verk och vilka politiker skulle stigit fram till försvar för hans rätt att uttrycka sig inom lagens råmärken? (…) Våra friheter hotas av smygande inskränkningar, och en konspiration av feghet låter dem glida undan, utan att någon vare sig märker det eller sörjer."
En följdfråga är naturligtvis vad svenska politiker hade gjort i samma ställning? Vilka är beredda att utmana det svenska medieetablissemanget och att i situationer där det fria ordet verkligen hotas stå upp till försvar för konstnärers och författares rätt att uttrycka även sådant som vissa befolkningsgrupper, hur marginaliserade de än må känna sig, upplever sig kränkta av.