Jag svarar nu Mats Wiklund och Axess blogg som jag idag 15/1-10 svarat Bodil Zaleskys blogg. I min DN-recension (14/10) av Andrea Kollnitz avhandling "Konstens nationella identiteter. Om tysk och österrikisk modernism i svensk konstkritik 1908-1934" nämnde jag Axess blogg som ett exempel på nationalistiska och kulturkonservativa diskussioner som okunnigt förnekar det tidiga 1900-talets statligt institutionaliserade rasbiologi och det nationella projektets tro på ras- och geografibetingade konststilar. Det var tidens rådande ideologi och pesudovetenskap. Ingenting att moralisera över. Bara att lära sig av.

I verkligheten var konstnärerna Carl Wilhelmson, Anders Zorn, Carl Larsson, Anders Zorn, Richard Bergh - därtill Elllen Key, Selma Lagerlöf m fl - även många modernistiska konstnärer - engagerade anhängare av den nu avskaffade idén om medfödda folkkaraktärer/folksjälars/folktypers respektiva naturgivna estetik. Klarlagt i bland annat Maja Hagermans bok "Det rena landet" 2006, i Andrea Kollnitz bok 2008 och givetvis Arne Ruths och Ingemars bok "Samhället som teater. Estetik och politik i Tredje Riket" 1983.


Trots denna väletablerade kunskap vände sig Mats Wiklund 10/9-10 mot min Carl Wilhelmson-recension i DN där jag konstaterade Wilhelmsons "grumliga rasbiologi". Oavsett Wiklunds eget nutida tyckande var Wilhelmsons folktypsläror konstnärens faktiska och tidsenliga utgångspunkt. Som jag ansåg måste problematiseras och som inte förminskar hans också mångkulturella och komplexa konstnärskap. Vilket framgick i min recension.

Att spegla Wilhelmsom som del av sin tids förhärskande rasbiologiska uppfattningar är alltså inte ett misstänkliggörande som Mats Wiklund tror. Mina konstaterande handlar inte om beskyllningar, fixeringar, projektioner eller nazianklagelser som Axess blogg menar.

Carl Wilhelmsons och andra nationalromantiska målares ras- och nationstankar präglades av sekelskiftets allmänna föreställningar inte av nazismens.

Det tidiga 1900-talets rastänkande mynnade ut i nazismens raspolitik och rashygieniska utrensning av modernismen och expressionismen som de tänkta avvikande rasernas urartande och sjuka konst.

Mot modernismen ställde nazismen den romerska antiken och nyklassicismen som den föreställda ariska rasens naturgivna estetiska norm.

Att förneka, förklara bort eller ifrågasätta detta historiska faktum, som Axess blogg nu gör, är förskräckande.

Jessica Kempe. På riktigt

av jessica.kempe 2010-01-15 22:36:17

Men herregud! Nazisterna valde antiken. Vad spelar det för roll? Tror Kempe på allvar att man blir nazist om man älskar antiken och nyklassicism? Om man bara vill ha figurationer i sitt vardagsrum? Skulle man vara en mer moralisk människa om man har modern konst på väggarna? Det finns massor av fruktansvärda människor som älskar samma böcker, konst, musik som du. Säkerligen har du någon gång njutit av musik som folkmördare under kriget greps till tårar av.
Om jag berörs in till benmärgen av Wagner, gör det mig till en potentiell Hitler?
Att göra upp scheman på vem som gillar vad för konst, för att sedan stigmatisera dem för denna smak påminner lite för mycket om ... krav på renlärighet.
Och varför är det så viktigt att ständigt påpeka för dem som råkar gilla antiken att nazisterna också minsann gjorde det. Är det för att poängtera den egna moraliska överlägsenheten?
Det är väl en viss typ av politiker och politik man ska se upp med: partier som förbjuder andra smakinriktningar än den egna, som tänker i termer av ras, under- och övermänniskor, eller som vill förslava andra för det kollektiva goda.

av Fredrik S 2010-01-15 23:43:15

Jag förmodar att många kommer visa på en motbild där väldigt många av tidens kändaste modernister var öppet fascistiska och problematisera Kempes "historieskrivning". Kempe har uppenbarligen inte tagit till sig denna information hur många gånger den än påpekats så det kanske borde läggas hädan.

Vad jag skulle vilja fråga Kempe är snarare: finns det ingen möjlighet längre att uppskatta klassicism och romersk antik för att en konstrecensent på DN menar att nazister omhuldade liknande estetik flera epoker efter efter nämnda konststilars uppkomst.

Är det något vi skall berätta för de romerska kejsarna månne? Att de var nazister? Fungerar skuld-genom-association bakåt i tiden såväl som framledes? Nyfiken för svar.

av Josef Marnell 2010-01-16 00:08:30

Mats, det är utmärkt att du säger ifrån. Vi måste försöka göra upp med den bedrövliga frasradikalism som Kempe, Ström, Jönsson & Co. strör omkring sig varje dag. DN/Svenskan/Sydsvenskan har förvandlats till löpsedelshyenor och Kempes svar ovan påminner om ett testuggande som saknar både substans och mening. Tugga teser kan vem som helst göra. Men vem är förmögen att analysera kulturen i samtiden? Kempe är det inte. Hennes försök till analys är som hämtad ur en mycket illa skriven handbok.

av Thomas Nydahl 2010-01-16 00:14:15

Var någonstans har vi på Axess "förnekat det tidiga 1900-talets statligt institutionaliserade rasbiologi och det nationella projektets tro på ras- och geografibetingade konststilar"? Kan Kempe ta fram en enda artikel från Axess Magasin eller ett enda blogginlägg där vi förnekar att rasbiologin var utbredd i Sverige under den period som hon anger? Och var förnekar vi att nazismen uppskattade "den romerska antiken och nyklassicismen"?

Den person som förnekar är Kempe som ihärdigt förnekar att exempelvis expressionismen var en estetisk riktning som på många sätt harmonierade med nazismen. Därtill gör Kempe gällande att det finns ett självklart samband med nutidens klassicistiskt orienterade konst och rasism/nazism, liksom mellan dagens modernismkritik och rasism/nazism.

Det är det som diskussionen gäller.

Jag förnekar med bestämdhet att några sådana här samband är självklara. Det finns som jag ser det ingen självklar korrelation mellan estetik och ideologi. Att påstå att sådana samband förekommer är tvärtom rent nonsens.

Vad det handlar om är att Kempe vill få viss konst att framstå som finare och mer etiskt uppbygglig (läs: Anna Odell) än annan konst som hon uppfattar som fördärvlig (därför att den enligt henne har en koppling till rasism och nazism). Den enda riktigt relevanta koppling som emellertid finns mellan nutidskonst och nazism är att vissa kritiker i nutiden (läs: Eva Ström, Jessica Kempe, Peter Cornell etcetera) gärna vill dela upp nutidskonsten i urartad konst (som klassiskt figurativt måleri) och uppbygglig konst (Anna Odell, performance, politiskt korrekt konst etcetera).

av Johan Lundberg 2010-01-16 00:28:50

"Det finns som jag ser det ingen självklar korrelation mellan estetik och ideologi." Detta tror jag är kärnan i diskussionen, och det som Kempe inte förstår, men Lundberg har rätt förstås.

av Den Väldige 2010-01-16 09:05:54

Den Väldige, Ja exakt. Det är där skon klämmer. JK har en oerhört banal förståelse av incitamenten för konstnärligt skapande. Hon tror att bara för att en viss idé är i svang i samhället och författare och konstnäer inte opponerar sig mot den idén eller kanske till och med omfattar den, så kommer den till uttryck i deras skapande. Det är att banalisera skapandet, men detta är en konsekvens av den ideologisering av kulturvärlden som skett under feminismens och identitespolitikens infytanden. Dessvärre väldigt utbredd på DN:s kultursida (och numera på alla andra, förvisso) även om den sällan formuleras på ett lika uttalat banalt sätt som hos Kempe. Dock är det bra att dessa dumheter akyualiseras. Förhoppningsvis kan ngn framöver skriva ngt klargörande om detta destruktiva skede 1900-talets idéhistoria.

av Johan Lundberg 2010-01-16 11:19:46

Maja Hagerman ville, i anknytning till sin bok "Den rena Landet" förbjuda "Germania", se nedan länk, och någon vidare diskussion förekom knappt om detta i svensk media.

Ur detta vakuum kom Kempe och andra kunskapsmässigt lågintensiva konstvetare och fortsatte att skörda frukterna av Hagermans ursinniga fälttåg mot "di blonda och blåögda".

Den samtida diskussionen spårade, enligt min uppfattning, ur redan när debatten om "Det Rena landet" uteblev.

johanselander.blogspot.com/.../...och-tacitus.html

av Gotiska Klubben 2010-01-16 11:42:48

Sedan igår har jag funderat på den metod som använts det senaste året när konst, litteratur och kulturarv diskuteras på kultursidorna. Metoden är så enkel att den kanske inte är synlig: den handlar, som ofta förr, om att etikettera det man vill angripa. Liksom hela Sverige paralyserades av kampanjen "Rör inte min kompis" där befolkningen delades in i "rasister" och "anti-rasister" ser vi nu hur det etablissemang som befolkar storstadspressens kultursidor gör detsamma med att klistra rasteorier och nationalism på sina fiender. Det är så groteskt, men måste tas på allvar just för att det görs. De människor som verkligen läser Axess eller något annat som drar åt samma håll ser ju genast att etiketterna är totalt grundlösa. Men det som sägs tillräckligt många gånger får ju också ett genomslag i offentligheten. Frågan är om man inte också borde angripa problemet rent juridiskt. Hur rimligt är det att Ström, Kempe & Co. kan använda nazi- och rasbiologistämparna utan att det får konsekvenser? Vi lever i de lättkränktas land och folk dras inför skranket för både det ena och det andra. Min enkla fråga är därför: är det rimligt att låta detta gäng frasliberaler fortsätta denna kampanj utan att ett motdrag görs på ett annat plan än här i bloggen?

av Thomas Nydahl 2010-01-16 12:10:25

Se upp för att luras in i avståndstagande-spelet. Det kan man nämligen bara förlora. JK begår naturligtvis ett argumentationsfel när hon kör guilt-by-association.

av Erik 2010-01-16 12:13:37

Mats har en annan bra poäng i sin text än den som mest diskuterats här i kommentarsfältet, och det är att han visar hur enögt en viss typ av skribenter betraktar Axess. Om vi begränsar oss till tidskriften så rymmer den skribenter med vitt skilda politiska hållningar. Flera är vänster, andra är liberaler, vissa socialliberaler, ytterligare andra är värdekonservativa, andra kulturkonservativa, alltmedan vissa är aktiva socialdemokrater. Tidskriftens redaktörer har likaledes olikartade estetiska och ideologiska utgångspunkter.

Det säger en hel del att man betraktar en tidskrift med denna estetiska och ideologiska spännvidd som ett problem som man på DN i var och varannan artikel ser sig föranledd att klanka på. Det är helt enkelt något som är djupt problematiskt, menar man, med att detta projekt finns. Vilket säger en hel del om konformismen i övriga media. Tidigare klankades en hel del på SvD Kultur, såsom påstått reaktionär. Stärkkragar. Punschverandor. Detta har man smidigt gjort sig av med till glädje för kulturetablissemanget i övrigt, men vad innebär det för det intellektuella klimatet i stort i Sverige? Numera finns det att döma av det håll som agreppen på DN och AB riktas mot, bara ETT alternativ, EN avvikande instans i svensk offentlighet, nämligen Axess (och förvisso SvD:s ledarsida som stundtals kritiseras på likartade premisser).

Nåväl: det som provocerar är att vi försöker anlägga perspektivet att artiklarna INTE ska ge uttryck för den sorts slentrianmässiga tyckanden som förekommer överallt i övrigt i media. Utan att man tvärtom ifrågasätter och utmanar de trendmässiga föreställningar som slentrianmässigt omhuldas i en så stor del av övriga svensk medier. Ett sådant ifrågasättande kan ske både från höger och från vänster, men jag förstår att man på DN finner ifrågasättandet som sådant djupt oroande och problematiskt.

av Johan Lundberg 2010-01-16 14:36:04

Jag hyser en full beundran över hur så många kan ta detta på allvar. Jessica Kempe visar upp en attityd som jag själv aldrig skulle våga visa upp.

Hon visar upp en attityd som att hon har en sammanfattande uppfattning av konstens utveckling under 1900-talet. Dessutom kopplar hon ihop konstens utveckling med den dominerande politiska utvecklingen. Denna koppling är makalös.

På vilket sätt har den konstnärliga utvecklingen samband med den politiska utvecklingen? Möjligen bara genom att den politiska utvecklingen har påverkan på konstens utvecklingen. Finns det en konstnärlig utveckling som är fristående från den politiska utvecklingen? Förmodlingen inte. Så hur går vi vidare?

av Liberal 2010-01-16 21:38:16

Johan Lundberg skrev:
"Vad det handlar om är att Kempe vill få viss konst att framstå som finare och mer etiskt uppbygglig (läs: Anna Odell) än annan konst som hon uppfattar som fördärvlig (därför att den enligt henne har en koppling till rasism och nazism)."

Detta tror jag är att tro för gott om Kempe. Hon är inte alls ute efter att motverka rasism eller och nazism.

För är det inte helt enkelt så att Kempe uppfattar viss konst (klassisk, figurativ, osv) så som "borgerlig" (det är Kempe som gör denna koppling och ingen annan) och Odell-samtidskonsten som "progressiv" (i brist på bättre ord för vad som än i dag förknippas med vänster). Eftersom den här "borgerliga" konsten med relativ enkelhet kan påvisas vara objektivt bättre (skickligare utförd, moraliskt mer uppbygglig, skönare, osv), så uppstår ett behov av att på något annat sätt kunna kritisera den, Vad är då enklare, eller en snabbare genväg för att nå det målet, än att smeta ner denna påstådda "borgerliga" konst med rasism och nazism?

Samtidskonsten på Odell-nivå är helt enkelt inte ens värd att ens notera - om det inte finns riktig konst att kontrastera den mot. För vad är fulhet utan skönheten, eller lögn utan sanning? Men att göra lögn till populära sanningar är ju vänsterns paradgren (till exempel den populära ståndpunkten att nazism på skulle vara "höger").

Kort och gott: Kempes väderkvarnsstrider mot en viss konst konst går ut på att försvara sina och sina vänners vänsterpositioner inför hotet från en uppfattad borgerlig kultursyn.

Men jag kanske gör det för enkelt?

av Johan/kaffepaus 2010-01-16 21:43:19

Ber för övrigt om ursäkt om den dåligt korrlästa kommentaren...

av Johan/kaffepaus 2010-01-16 22:35:57

Mats Wiklund menar här att jag i min Carl Wilhelmson-recension i DN 6/9-09 höll inne med mina kunskaper och lämnade läsarna i sticket. Jag funderar över hans påstående. I min recension beskrev jag ganska omsorgsfullt hur Carl Wilhelmsons måleri också fann en människa och en unik person inuti tidens tänkta
ras- och folktyper. Han målade dem alla -"zigenaren", "spanjorskan", "lappen", "bohuslänningen"... osv. Min slutsats om grumlig rasbiologi är därför ganska relevant.

Överskattade jag mina läsare? Både ja och nej. Efter flera decenniers granskning av Sveriges steriliseringspolitik och institutionaliserade rastänkande under 1900-talets första del förutsatte jag läsarens förkunskap och förförståelse. Det skulle nog uppfattas som aningen överpedagogiskt att i varje text om den här tidens konstuppfattningar påminna om att "Folktypsutställningen" öppnade i Stockholm 1919 (med stöd av bl a Anders Zorn)för att lära svenskarna att känna den nordiska urtypen, att Statens institut för rasbiologi i Uppsala öppnade 1922 och att Stockholms Dagblad 1921 utlyste en skönhetstävling för att fastställa "en svensk-germansk ideal rastyp". Juryn bestod av representanter för vetenskap och kultur. Vinnaren hette för övrigt Åberg och var cykelreperatör i Skövde. Se Maja Hagermans bok "Det rena landet" 2006.

När oklarheter uppstår, har inte Mats Wiklund och Axessbloggen uppdraget att orientera sina läsare i historiska fakta och bringa ordning i missförstånd och förnekanden? Undrar Jessica Kempe

av jessica.kempe 2010-01-17 14:13:47

Jessica, Idag har feminismen samma stälning som rasbilogin hade för hundra år sedan. En populär ideologi som saknar vetenskaplig grund men som harmonierar med samhällsutvecklingen i stort och med vissa inflytelserika klassers behov och världsbild.

Många författare och konstnärer uttrycker sitt gillande av feminismen, få uttrycker någon kritik mot feminismen. Detta innebär dock inte att de mest tidstypsika författarnas och konstnärernas verk bör eller ens kan tolkas som feministiska pamfletter. Vi kan ta P O Enquists romaner som ett exempel.

P O Enquist är gift med en av samtidens mest kända feminister och han har aldrig, mig veterligen, sagt något negativt om feminism utan bara positivt. Detta innebär dock inte att hans romaner är speciellt feministiska, och att tolka dem som feministiska pamfletter är helt felaktigt. Detta därför att P O Enquists incitament för skapande är något helt annat.

Incitamenten för konstnärligt skapande är vanligtvsi komplexa och kan inte reduceras till enskilda korkade och tidstypieks ideologier. Konstnärligt habila verk står över sådant. Att de kan rymma strimmor av påverkan från diverse korkade tidstypiska ideologier är självklart men det finns ingen anledning att demonisera verken av den anledningen. Det är bara löjligt att - som du tycks vilja - propsa på att konstverk skall förses med varningsskyltar om deras ideologiska farlighet. Eller att man varje gång som man berömmer Zorn skall "orientera sina läsare" om att det finns problematiska inslag i hans biografi, såsom att han gav stöd till rasbilogisk verksamhet. Den sorts orientering av läsare kan gärna DN få fortsätta med, men Axess har hgre tankatr om sina läsare än att vi inträder i rollen av någon sorts puritanskt prästerskap som utfärdar domar över vilka männinskor i det förflutna som passerar genom nutidens ytterligt smala PK-nålsöga.

av Johan Lundberg 2010-01-17 16:21:27

Det kan nu anses klarlagt att Maja Hagermans "Det rena landet" dominerat och överskuggat Jessica Kempes syn på delar av den svenska konsten.

Om detta vore enskild företeelse inom ett kulturområde så hade det varit en sak. Men det är det inte. Hagerman sprider en sådan skräck omkring sina idéer att forskare inte ens vågar diskutera om svear och götar är olika folkslag. Tror ni jag skämtar? Här kommer ett utdrag ur "Svitjods Undergång", 2006, Albert Bonniers Förlag, Henrik & Fredrik Lindström:

"...Sydväst (götarna) har alltid stått mot nordost (svearna). Denna motsättning kan vi fortfarande se många spår av, inte bara i de svenska dialekterna. När man gjort antropologiska försök att dela in den svenska folkstammen har man sett samma skiljeline. Dessa diskuteras sällan idag, på grund av alla osunda rasbiologiska kopplingar. Synnerligen förståligt..."

Man har gått så långt att man nu är beredd att avskaffa eller glömma bort ett helt folkslag på grund av "osunda rasbiologiska kopplingar".

Snart har man gått hela varvet runt. Synnerligen obehagligt.

av Gotiska Klubben 2010-01-17 20:59:15

Pingback from gotiskaklubben.wordpress.com

Sveriges Historia – goterna « Gotiska Klubben

av gotiskaklubben.wordpress.com 2010-01-24 12:09:50

Pingback from 51.jeepsunlimted.com

2007 Gl450 Premium 2009 Mercedes, Black Decker Gl450

av 51.jeepsunlimted.com 2010-05-21 00:00:31