Igår var det Jessica Kempe som för hundrafemtionionde gången i ordningen skulle bevisa att alla icke-modernistiska konstnärer är nazister, liksom alla kritiker av modernism, avantardism och postmodernism. Efter debatten i somras på Edsviks konsthall, där Kempe gjorde en blek insats, har hon i artikel efter artikel och medelst alltmer tilltrasslade resonemang försökt att försvara sin åsikt att all tillbakablickande konst är rasistisk.
Och idag är det dags för Åsa Beckman att likaledes över hela uppslaget dra fram i ljuset en gammal oförrätt: nämligen några spydiga ord som författaren Stig Larsson riktade mot henne på en tillställning för snart 15 år sedan. Detta tolkas givetvis i enlighet med feministisk mall 1A, nämligen som att oförskämdheten var av sexuell karaktär, närmare bestämt en "gammal fin sexistisk klassiker inom könsmaktsordningen".
"Tänk dig ett meningsutbyte på jobbet där en kollega blixtsnabbt lämnar sakfrågan för att säga att du har äcklig hy eller dålig andedräkt", skriver hon och fortsätter på den onekligen mycket höga intellektuella nivå som det numera anstår Dagens Nyheters skribenter: "Det krävs träning för att reptilsnabbt svara med samma mynt. De flesta människor skyddar sig genom att backa tillbaka". Jaha, det var ju bra att dessa visdomsord, värdiga en Agneta Sjödin, äntligen kom DN:s läsare till del.
Man kan naturligtvis rikta stark kritik mot Stig Larssons ord och beteende, men man kan också undra sedan när det blev kultursidornas uppgifta att fungera som plattformar för bemötanden av den sorts spydigheter som uttalas i fyllan och villan på förlagsfester, redaktionsmiddagar och så vidare.
DN befinner sig i djup kris, och det är intressant att notera att man på kulturredaktionen försöker att bemöta krisen genom att trampa gasen i botten och ge sig på allt och alla - inte för vad de har hävdat i intellektuella sammanhang utan genom att utmåla dem som dubiösa människor: nazister, rasister, sexister och så vidare. Det ska bli intressant att se om tarvlighet och inskränkthet är rätt taktik för att på sikt demonstrera kultursidans värde.