Ett litet fåtal personer i svenskt kulturliv tycker det är viktigt
att olika argument, synsätt och ideer får brytas fritt mot varandra, innan de som har en given uppsättning argument, synsätt och ideer kollektivt kan stigmatiseras, brännmärkas och/eller förpassas ut i periferin. Ett ännu mindre antal personer i Sverige menar att sådan tankeverksamhet har ett egenvärde-och det på direkt bekostnad av lusten att stigmatisera oliktänkande.

2009 var ett intressant år, eftersom det visade att ytterst få svenska kulturdebattörer har något egentligt intresse av det första ledet i meningen ovan (vad vi skulle kalla "intellektuell prövning"), samt att det stora flertalet kulturdebattörer var mest intresserade av att leta grenar, pinnar och kvistar till de bål, som nu och då restes upp för de misshagliga dissidenterna, "allom till straff och varnagel".

Bra att Lars Anders Johansson uppmärksammar detta. Hoppas 2010 blir ett år med mer liv i tanken och mindre lust att till varje pris stigmatisera oliktänkande.

av Henrik Kjellingland 2010-01-18 16:00:35

Kultursynen lär inte bli mindre ideologiserad av att högern börjar diskutera kultur vid sidan av ekonomi. Bara det faktum att man kopplar samman den allmänna kulturdiskursen med något slags vänster pekar på hur illa rustad högern är att ge sig in i en sådan diskussion. Sambandet mellan politisk åskådning och kultursyn är betydligt mindre än vad t ex Kempe eller borgerliga ledarskribenter vill göra gällande.

av Iggy Drougge 2010-01-18 16:54:51

Iggy, måste erkänna att jag har väldigt svårt att förstå ditt resonemang. Om du nu finns en hegemoni från det vi kallar "vänstern" (ett begrepp jag är mycket tveksam till när jag vet vem det syftar på) - hur i hela friden skulle då ett inpass från "höger" (vilket jag också, mot bakgrund av samma resonemang, är lika tveksam till som begrepp)kunna vara till skada? När ett politiskt fält totalt dominerar kulturdiskussionen måste det vara det som är det problematiska. Allt som kan orsaka sprickor i denna hegemoni måste vara av godo. Inte därför att andra röster per automatik skulle tillföra något nytt, bättre eller intressantare, utan för att de i sig vidgar horisonten och öppnar nya perspektiv. Det som är djupt problematiskt idag, och det säger jag utifrån 32 års erfarenhet som frilansade kulturjournalist, är att varje kultursida - som en väsentlig del av offentligheten - publicerar material ofta skrivet av samma personer, eller av personer som i allt väsentligt delar värderingar och erfarenheter. LOkaltidningar anlitar i hög grad samma person för norrländska som skånska behov. Jag kan namnge dessa skribenter. En av dem heter Jan Karlsson, hans krampaktiga "litteraturkritik" finns publicerad i landsortstidningar över precis hela riket. Jag kan ge många fler exempel. Detta är en typ av hegemoni som inte bara är ideologisk utan också rentav fysisk, ett slags monopolställning för ett ringa antal personer. Jag steg av denna pseudovärld för mindre än en vecka sedan och tycker redan att jag ser dessa samband klarare. Kanske har jag missförstått ditt resonemang Iggy, rätta mig gärna. Jag menar bara att fler röster skulle skapa öppningar som idag inte är möjliga att nå.

av Thomas Nydahl 2010-01-18 20:16:30

Ja, Henrik Kjellingland, din sista mening är tyvärr bara en from förhoppning. Det finns inte tillräckligt med intellektuell kraft i det svenska samhället. Man saknar också intellektuell nyfikenhet.

Man söker någon slags ideologisk trygghet där man kan gå och sova i trygg förvissning att jag hade rätt. Att pröva sina tankar och idéer och uppleva det som spännande tycks inte ligga för majoriteten.

Därför blir också meningsutbytet ofta så torftigt, instängt, bevakande så att man inte framstår som att man hade har ruckat på sina idéer och tankar.

Bakom detta ligger det ständiga politiserandet av tanken. När politiken betonas rusar prestigen in och allt blir låst - den fria tanken dör.

av Liberal 2010-01-18 20:26:27

Att vara vänster går ut på att förstöra(normer, hierkarkier, kunskap, sanning, erfarenhet, skönhet). Därmed tenderar de att vara kulturradikala vad gäller kultur.

av Halvor 2010-01-18 22:04:41

Liberal, är helt enig i din problembeskrivning. För de flesta svenska kulturdebattörer är det viktigaste att ha rätt-och att stigmatisera de som har fel. Det intellektuella elementet, att självständigt och nyfiket pröva hållbarheten och kraften i olika argument och påståenden INNAN man intar en ståndpunkt, intresserar bara ett fåtal. Detta är såklart tragiskt, speciellt när en stor kulturredaktion (som DN:s) leder vägen och sätter agendan.

Kanske är min förhoppning både from, naiv och verklighetsfrämmande, men jag hoppas ändå på att kulturdebatterna 2010 kommer att innehålla mindre av fördomsfull stigmatisering och mer av intellektuell öppenhet.

av Henrik Kjellingland 2010-01-19 09:01:52

Vem var det nu som fastslog att "allt är politik"?

av Johan/kaffepaus 2010-01-19 09:16:55

Iggy. Jag kan inte se annat än att din kommentar är helt orimlig. Detta beroende på att den helt överväldigande del av kulturskribenter, som anser att konst som inte tjänar ett politiskt syfte inte är konst, är vänstermänniskor. Dessa dominerar dessutom kulturpolitik, kulturmedia, kulturutbildningar och så vidare.

De skribenter, och andra kulturpersonligheter, som anser att konst har ett egenvärde utanför ett snävt politiskt perspektiv står ju uppenbart vanligare till höger, eller håller sig politiskt neutrala eller ointresserade.

Men rätta mig gärna om jag har fel och räkna upp namn på de kulturskribenter som helt dokumenterat står till vänster men ändå anser att konst har ett egenvärde utanför politiken, och inte bara kan, utan ska bedömas med rent konstnärliga måttstockar.

av Den Väldige 2010-01-19 11:26:35

Nydahl: Jag ifrågasätter tesen om vänsterdominans på kultursidorna, oavsett hur skribenterna röstar i september. Kultursidorna handlar om kultur, politisk åskådning är en bifråga i det avseendet. Därför kan det knappast bli bättre av att människor som först och främst betraktar sig som höger lägger sig i samtalet bara för att de har identifierat kultursidorna som en vänsterbastion där de själva inte äger tillträde. Kulturintresset ska vara avgörande, ytterligare ideologisk inblandning från respektive läger leder bara till värre ideologisering än i nuläget.
Dessutom ifrågasätter jag sammankopplingen mellan viss kultursyn och särskilda politiska ställningstaganden. Det är lika löjligt att utpeka en osammanhängande vänsterflygel som bärare av kulturradikalism som att utpeka kulturkonservativa eller Tomas Ledin-lyssnare som bruna. Frågan om samhällelig resursfördelning hänger lika litet samman med partitillhörighet som Göran Greiders klädstil med hans politiska ställning eller hans författarskap. Kanske finns ett samband, men det sambandet är i så fall konstruerat, det finns vänstermänniskor som klär sig i kostym och älskar hellenistisk skulptur precis som att det finns hiphopare som röstar på moderaterna.

Väldige: Jag kan absolut inte räkna upp några kulturskribenter eftersom jag har ett fruktansvärt dåligt namnminne och knappt kan komma ihåg namnet på mina arbetskamrater. På ett strukturellt plan kan jag däremot peka på att både mer och mindre begåvade människor åt höger hellre verkar på ledarsidor där de ostört kan diskutera ekonomisk politik. Många av dessa företräder dessutom en kultursyn som är en direkt avspegling av deras politiska åskådning, nämligen att konst som inte tjänar pengar saknar existensberättigande.
Jag tror att det är fråga om en politiserad syn på kulturvärlden när man buntar ihop kultursyn med politisk åskådning, när problemet snarare är den organiserade högerns kulturella underskott.

av Iggy Drougge 2010-01-19 20:27:59

Iggy: Du skriver:

"Jag ifrågasätter tesen om vänsterdominans på kultursidorna, oavsett hur skribenterna röstar i september."

För mig blir detta lite av Goddag-Yxskaft och det är imponerande att uppnå den effekten på egen hand, det brukar krävas två människor i dialog för att det ska bli så förvirrat. Du kunde lika bra ha skrivit:

"Jag ifrågasätter tesen om vänsterdominans på kultursidorna, oavsett att de är vänsterdominerade"

Hepp!

"Kultursidorna handlar om kultur, politisk åskådning är en bifråga i det avseendet."

Allvar? Har du öppnat t.ex. AB:s "kultursidor" de senaste åren? Hela problemet är ju att många "kultursidor" inte handlar om kultur annat än om en viss kulturyttring stödjer den gällande politiska åskådningen (läs: långt driven vänster). Du hade kommit närmre en adekvat beskrivning om du skrivit:

"Kultursidorna handlar om en viss politisk åskådning, kultur är en bifråga i det avseendet."


"...när problemet snarare är den organiserade högerns kulturella underskott."

Kan inte annat än att hålla med. Alla röster som inte är tydligt vänster behöver skärpa sig och engagera sig i kulturdebatten då deras röster behövs där eftersom vänsterhegemonin är så stark på detta område i Sverige!

av Stoller 2010-01-20 23:52:53

Måste hålla med Stoller. Problemet är ju att kultursidorna inte handlar om kultur annat än i mycket begränsad omfattning. I stället har man, sedan mycket lång tid, framför allt sysselsatt sig med att driva diverse konventionella elitståndpunkter som är populära inom den professionella politiska korrekthetsindustrin: (Förutom allmän vänsterextremism) så även radikalfeminism, mångkultursnaivism, islamistkramning osv.

All "konst" som "haft rätt ståndpunkt" har varit konst och allt annat har varit mer eller mindre ointressant.

Dock är det riktigt att kulturröster från som inte är från extremvänstern måste höras mycket mer. Men då måste de också bli framsläppta, inte sant?

av Den Väldige 2010-01-21 11:34:24

Stoller m fl: Utan alltför vild fantasi kan jag sluta mig till att ni inte direkt står till vänster. Det är er ensak, det tråkiga är att ni måste peka på politisk orientering istället för spalternas innehåll. Jag ser som sagt ingen omedelbar koppling mellan politisk åskådning och kultursyn, och avskriver därför märkliga åsikter på kultursidor som ett resultat av intellektuell förslappning eller samma sammanblandning mellan kultur och politik som ni uttrycker. Det är inte partipreferenser som bekommer mig, det är oupplysta, insnöade tankar och grumliga formuleringar som är problemet. Det har ingen vänster något monopol på, det är bara så att högerprofiler väljer att uttrycka sig illa i andra fora.

av Iggy Drougge 2010-01-21 18:35:17

Iggy:

Du skriver: "... det tråkiga är att ni måste peka på politisk orientering istället för spalternas innehåll"

Konstigt, jag trodde faktiskt att du läser Axess-bloggen emellanåt. Här förekommer en myckenhet kritik mot spalternas innehåll. Det är också övertydligt för envar att den gemensamma nämnaren i många av spalternas innehåll är långt driven socialism.

Kritik kan man föra på olika nivåer. En nivå utgörs av en enskild artikel och dess konkreta innhåll. Kritik på denna nivån förekommer mycket ofta här. En annan nivå som är möjlig att kritisera utgörs av ett kluster av artiklar. Man kritiserar då det dessa artiklar har gemensamt. Varför skulle man inte kunna göra det?

" Jag ser som sagt ingen omedelbar koppling mellan politisk åskådning och kultursyn..."

Jag är övertygad om att inte ens de du här känner dig manad att försvara, skulle hålla med dig om detta.

"...och avskriver därför märkliga åsikter på kultursidor som ett resultat av intellektuell förslappning..."

Ideologiska övertygelser är ej oberoende av intellektuell förslappning. Emotionella problem är i än högre grad relaterat till ideologi. All form av extremism är beroende av i första hand den emotionella störningen. En sorts extremism är tyvärr rumsren i etablissemangets Sverige: vänsterextremismen. Detta innebär att störda individer kan uppnå höga poster i det offentliga Sverige. Bara de är störda på "rätt" sätt.

Bara för att vara tydlig: Jag hävdar inte att man är störd om man är vänster. Jag hävdar dock att man ovillkorligen är störd om man är vänsterextremist, likväl som man är störd om man är högerextremist, eller extremist på vilket sätt som helst.

" Det har ingen vänster något monopol på, det är bara så att högerprofiler väljer att uttrycka sig illa i andra fora."

Vänstern (i dess mer extrema varianter) har dessvärre i hög grad monopol på kultursidorna. Merparten ledarsidor har en (på pappret) borgerlig inriktning. Skillnaden är att ledarsidorna ska handla om politik och att ledarsidans politiska inriktning är tydligt redovisad medan kultursidorna ska handla om kultur.

Både ledarsidorna och kultursidorna har dock en mycket begränsad publik jämfört med nyhetssidorna. Svenska journalistkåren har enligt genomförda undersökningar en kraftig överrepresentation av vänstersympatisörer. Detta är egentligen ett större problem för demokratin än det vi diskuterar här. Urval och vinkling på nyheter och reportage påverkas naturligtvis kraftigt av det här. Dessutom är journalistutbildningen knappast opolitisk (i likhet med de flesta andra samhällsinriktade svenska universitetsutbildningar).

av Stoller 2010-01-22 19:42:16

Stoller, jag känner mig inte manad att försvara människor som jag inte känner, som anklagats som grupp. Eller jo, ibland är du lite orättvis som buntar ihop en ganska stor grupp människor som representerar en ganska stor mängd åsikter. Lite nyansering vore på sin plats.

Till exempel kan du uttrycka dig mer nyanserat än att beskylla människor för emotionella störningar, det räcker gott och väl med inlägget om empatistörningar här ovan.

I en annan kommentar menade du att vänster (som majoriteten av svenska folket kan sägas tillhöra) är att man vill att andra ska betala för att man själv ska kunna spendera. Det är inte så lite onyanserat och ganska politiskt extremt.

Att det finns vänsteranhängare på kultursidorna kan förstås hänga ihop med att de är så få på ledarsidorna, att högern ofta är ointresserad av kultur samt att den typ av artiklar som publiceras på kultursidorna inte har någon plats i tidningen i övrigt, inte minst eftersom just ledarsidorna är politiskt stämplade. En kultursida utan samhälls- eller samtidsbevakning är inte heller någon kultursida värdig en rikstidning.

Vad gäller dina uppgifter om journalisters politiska sympatier är de föråldrade. Journalister tjänar ganska bra, köper bostadsrätter och röstar framför allt på FP och MP. Eventuellt sker en viss avtappning av högerinriktade journalister till PR- och påverkningsbranschen, där journalisthögskolorna är en huvudleverantör. Man tjänar mer i den branschen och vägen dit är kort.

av Iggy Drougge 2010-01-23 03:59:40

Iggy.

De enda jag påstår har emotionella störnigar är de som faktiskt har emotionella störningar: extremister.

Jag tror inte alls att en majoritet av svenska folket är vänster. Alla till vänster om socialdemokraterna är vänster, detta är dock inte speciellt många. MP är inte vänster (möjligen med undantag av ett par enskilda frågor). Det finns en hel del sossar som är mer mitten än vänster och en stor del av väljarna är idag rörliga.

"Lite nyansering vore på sin plats".
Vi diskuterar här generella tendenser. Det är ganska vanligt att man gör det och sådana finns naturligtvis (man kan däremot givetvis ha olika uppfattning om dem).


"En kultursida utan samhälls- eller samtidsbevakning är inte heller någon kultursida värdig en rikstidning".
HELA den resterande tidningen sysslar med samhälls- och samtidsbevakning. Kultursidorna kan ägna sig åt kultur utan rädsla för att samhällsbevakningen står och faller med dem.

Vad gäller journalistkårens ideologiska sympatier och journalistutbildningens ideologiska grund borde naturligtvis både du och jag producera ordentliga källor. Jag orkar dock helt enkelt inte leta. Den som läser detta och är intresserad av att söka information kan ju göra det. Förövrigt är en schysst inkomst inte någon garanti för att de marxistiska dimmorna skall lätta. De kan fortsätta ingå i den självgoda självbilden även med fet plånbok. En spännande undersökning visar att vänsteranhängare generellt sett ger mindre till välgörande ändamål oberoende av inkomst (nej, jag har inte någon källa där heller men vissa saker lägger sig på minnet när man läst dem).

Jag tackar för mig i denna fråga.

av Stoller 2010-01-23 15:58:55