Moderaterna pressas allt längre ut mot extremerna. Gertrud Åström, ordförande i Sveriges kvinnolobby, konstaterar i dagens SvD: "Det är intressant. De har accepterat könet som social konstruktion och använder till och med ord som könsmaktsordning och genus". I den mån som denna omsvängning bort från en liberal världsbild till en kollektivistisk har någon djupare förankring i partiet, kan den väl i bästa fall tolkas som ett tecken på ren och skär desperation: Moderaterna tycks tro att de kan jobba upp sina opinionssiffror genom att sno väljare från det feministiska ytterlighets- och promillepartiet Fi.
Att moderaterna nu på fullaste allvar hänvisar till ett begrepp som könsmaktsordning och propagerar för uppfattningen att kön är en social konstruktion, visar samtidigt på en allt större brist på verklighetsförankring. Intressant i sammanhanget är att den aktuella debatten runt tidskriften Arena ytterst sett handlar om samma sak. Men där diskuteras naturligtvis det problematiska i att vänstern har drivits in i ett hörn, överbefolkat med genusvetare och mediemänniskor med identitespolitiska agendor. Där dock få av partiets kärnväljare känner igen sig. Vare sig vad gäller värderingar eller problemformulering.
Identitetspolitiken är grunden för den destruktiva politiska extremism som bland annat indirekt har lett fram till islamistisk terror och till rädsla eller ovilja att stå upp för det öppna västerländska samhällets grundläggande värden. Det är en politik som framförallt omfattas av vänsterliberala akademiker samt av kulturskribenter och opinionsbildare med lite högre svansföring än de gängse reportarna. Att vänstern halkat in på det spåret har, menar Arenas kritiker, gjort att vänstern har förlorat sin kompassriktning. Detta är en helt riktig analys som tillika ofta förts fram i Axess - av såväl vänster- som högerskribenter. De frågor som berör socialdemokratins kärnväljare har nämligen få beröringspunkter med vad som predikas från de feministiska aktionsgrupperna, inom queer-teorin och i den postkoloniala idésfären, vilket Marcus Svensson mycket riktigt påpekar i sin ledare i dagens Smålandsposten.
Det är lustigt att konstatera att det inom vänstern pågår en för tillfället riktigt relevant och dynamisk diskussion kring dessa frågor, medan liberala partier och opinionsbildare godmodigt och fullkomligt tanklöst rör sig in mot den identitetspolitiska Bermudatriangel där väljare tenderar att spårlöst försvinna.
Men vad gör man inte för att vara medieopinionerna till lags? Kanske blir på sikt Fredrik Reinfeldt och Per Schlingmann belönade efter förtjänst - med att få vara med i 2011 års Let's Dance. De lär inte vara så upptagna om ett år.
Jfr även DN, Genusnytt, Mats Sander