Bonniers gör sig av med 120 tjänster på Dagens Nyheter, meddelades det häromdagen. Samtidigt satsar Bonniers på skvallertidningen S. Enligt chefredaktören Amelia Adamo, ger sig Bonniers därmed "på allvar in i skvallersegmentet, och målet med satsningen är aggressivt.", nämligen att utmana Allers.
Och i dagens DN skriver Lars Linder riktigt bra om morgontidningarnas framtid - med utgångspunkt i en debattartikel av Heribert Prantl, politisk chefredaktör på Süddeutsche Zeitung: "Tidningarna måste också våga driva frågor, inta en hållning. Tända läsarna. Idéen med pressfrihet är ju inte att den ska garantera högsta möjliga avkastning, utan att den ska hålla demokratin levande". Dessa ord är förstås i första hand riktade inåt mot DN-chefer och redaktörer, men är inte mindre relevanta för det.
Jag är liksom Linder och Prantl övertygad om att tidningar och tidskrifter kommer att gå ett sorgligt öde till mötes om man inte förstår att redaktörers och chefredaktörers uppgift är att driva linjer, inta hållningar och positioner som ibland kan te sig obekväma - på det offentliga fältet. I den mån som tidningarnas redaktörer anser sig ha till uppgift att vara "tidningsmakare" som gör "aptitliga produkter", känner av opinioner och anpassar sig till rådande trender, så riskerar inte bara papperstidningen att gå ett sorligt öde till mötes. Nej, därtill hotas även viktiga aspekter av demokratin som sådan.