Jag skrev i den förra posten att en liberalkonservativ ståndpunkt har framtiden för sig.
Det baseras på uppfattningen av att ungefär följande problemkomplex kommer att växa sig starka i framtiden:
1. Traditionalism-globalisering. Ingenting ser ut att kunna stoppas globaliseringsprocessen. Företag tenderar att bli mindre och mindre nationsbundna. Därmed kommer otryggheten att öka för folk i gemen. Storstadsinflyttningen tenderar att öka, liksom singelhushållen. Allt detta föder en allt större rotlöshet, vilken i sig torde föda en längtan efter stabilitet, tradition och kontinuitet. Konservatismen erbjuder utifrån det perspektivet en rad lösningar på en inte alltid helt positiv upplevelse av att leva i en tid av tilltagande fragmentarisering, utbytbarhet och förflyktganden.
2. Integration-terrorism. Inget tyder på att de problem som har skapats genom identitestänkandet kommer att avta. Motsättningar kommer att skärpas mellan olika grupper. På grund av rotlösheten kommer folk att söka sig inåt, mot fasta kulturella identiteter. Dessa grupper kommer i sin tur att framställa krav på att få möjlighet att bejaka sina kulturella särarter. Detta kommer att skapa motsättningar och problem. Både konservatismen och liberalismen brottas med att försöka hantera den sortens situationer.
3. Fördumningen-kulturrelativism. Populärkultur, kommersiell kulturen breder ut sig på den seriösa kulturens bekostnad. Och i skolan har man upphöjt kritiskt tänkande till norm. Specialiseringen i samhället i stort gör det allt svårare att överblicka den samlade kunskapen. Detta kommer att leda till demokratiska problem, då demokratin ytterst sett är beroende av en förhållandevis hög bildningsnivå. Konservatismen erbjuder ett sätt att återknyta till den sorts traditionell bildning som är ett nödvändigt villkor för det sant kritiska tänkande som i sin tur är ett nödvändigt villkor för demokratins fortbestånd.
4. Rationalism-materialism. Inget tyder på att vår materialistiska livsstil är på väg att hejdas. I liberalismens anda har de fasta värdekategorierna och beständiga normsystemen fått ge vika för en rationalistisk moraluppfattning och etik. Individens självförverkligande står i centrum; och bör inte hindras av yttre omständigheter. äldre tiders moralpåbud etcetera. Denna sorts livsföring riskerar dock att skapa en känsla av tomhet och meningslöshet. En längtan efter andra värden, en längtan efter andlighet och mer djupgående kunskap. Också i detta segment kan konservatismen någonting att erbjuda den som reagerar mot konsumtionshysterin och resursslöseriet.