Jan Björklund inledde positivt som skolminister, men tycks efterhand ha kroknat rejält. Först den nya läroplanen i historia tidigare i år, och nu förslaget om lärarlegitimationer.
Som bland andra SvD:s P J Anders Linder påpekar idag löser knappast lärarlegitimationen de djupgående problemen i den svenska skolan. En rad undersökningar pekar alla på en och samma sak: länder med kvalitetsskola har en sak gemensamt: de har lyckats rekrytera de bästa studenterna till lärarutbildningarna. Det skapar engagerade lärare, vilket i sin tur alltså betingas av en högskoleutbildning, vars höga kvalitet beror på att de studenter som söker sig dit är vetgiriga, högpresterande och receptiva.
Att tro att utsikten till en legitimation ska locka fler begåvningar till lärarutbildningen är naivt. Läraryrkets status beror inte på ett intyg, utan dessvärre på lön och arbetsvillkor. En hög lön samt möjlighet att växa och utvecklas i yrket är det som ger yrken hög status i dagens Sverige. Vaer sig vi vill det eller ej. Så för den som prioriterar läraryrket är det bara att bita i det sura äpplet. Höj lönen med runt 10 000 i månaden för lärare i teoretiska ämnen på förhållandevis höga nivåer, ordna med kvalificerade vidareutbildningar sommartid, exempelvis ett stort santal valfria fempoängskurser, samt möjlighet till betald vidareutbildning terminsvis, enligt det gamla systemet med så kallade B-avdrag, samt fler högavlönade lektorstjänster att söka för den som förkovrat sig.
Systemet med lärarlegitimation ger däremot varenda lärare som har genomgått den tidvis fullkomligt värdelösa lärarutbildningen en legitimitet, samtidigt som kompetenta lärare, som kan ha en kvalificerad teoretisk utbildning av annat slag bakom sig, berövas möjligheten att undervisa - oberoende av hur bra lärare de än är. I den mån som även de sistnämnda kommer att erhålla lärarlegitimation, genom att genomgå någon sorts intensivkurs i pedagogik, så kommer lärarlegitimationen inte att förändra någonting utan bara vara en kosmetisk - och därmed förhållandevis dyr - åtgärd till ingen nytta.