Debatten med Åsa Moberg och Anna Odell gick väl helt ok om jag får säga det själv. Hanne Kjöller och jag hade inte direkt publiken på vår sida, men det var ju inte direkt väntat i ett sammanhang där folk betalat 120 kronor för att ta del av Anna Odells konst.
I efterhand inser jag att debatten kom att helt ta form utifrån motsättningen mellan å ena sidan mitt och Hanne Kjöllers perspektiv, att psykiatriska avdelningar finns till för att vårda människor och göra dem friska, och å andra sidan Åsa Mobergs och Anna Odells Foucaultinspirerade bakochframvända uppfattning om att psykiatriska avdelningar och psykvård generellt sett finns till för att vidmakthålla vissa maktstrukturer i samhället och därför utgår från en mer eller mindre påhittad motsättning mellan psykisk friskhet och sjukdom, vilken upprätthålls därför att man från samhällets sida behöver utmönstra vissa (samhällsomstörtande?) beteenden såsom varandes patologiskt felaktiga. Enligt den senare uppfattning uppfattas allt tvång och i princip allt beteende från psykvårdens sida som destruktivt och motiverat av just en vilja att förtrycka och utöva destruktiv makt snarare än att hjälpa.