Jag deltog igår i ett litet lunchseminarium med Kristina Alvendal, stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd i Stockholm. Hon talade sig naturligtvis varm för Stockholm som promenadstad. Tanken att man ska "bygga stad" och bygga ut staden utanför tullarna i enlighet med äldre tiders stadsprinciper, det vill säga med undvikande av det sprawl-tänkande som dominerade under 1970-talet, kan naturligtvis tyckas sympatiskt. Men när Alvendal visar bilder på Lugnets industriområde och sedan på Hammarby Sjöstad i syfte att visa hur en stad växer fram genom att gamla ruckel jämnas vid marken för att ersättas med "klassisk" stadsbebyggelse med trivsamma sushirestauranger och parmaskinksbutiker i bottenplanet, infinner sig ändå ett visst tivel.
Är det verkligen på det sättet som attraktiva stadsmiljöer växer fram?
Jag skulle vilja påstå att Alvenmarks vision av den goda staden, promenadstaden, där man skall kunna flanera fram i idel trivsamma miljöer med trevliga uteserverinngar och små kvartersbutiker, bygger på två felslut. Det första är hennes ideliga påpekande om vikten av att staden rymmer inslag från alla möjliga tider, där gamla miljöer bevaras men där samtiden har satt sina avtryck, gärna i form av spektakulära byggnader. Jag vill påstå att detta stämmer dåligt med erfarenheten. De mest attraktiva stadsmiljöerna i exempelvis Paris eller New York eller Venedig är inte de delar av staden där nutiden satt sina avtryck, det är inte heller de delar där specuiellt arkitektoniskt spektakulära byggnader finns utan miljöer som har bevarats intakta från någon viss tidsepok.
Det är också stadsmiljöer som har vuxit fram organiskt, där man helt enkelt inte har jämnat rucklen vid marken utan där det fortfarande finns kvar orenoverade och luggslitna delar där folk kan bo och arbeta till en mycket ringa kostnad. Det är så som attraktiva stadsmiljöer skapas, genom att organiskt växa fram och inte genom att det byggs upp delar som "ser ut" som städer. Det senare är förvisso bättre än det tänkande som präglade 1970-talsts miljonprogramsförorter. Dock är frågan om inte Hammarby Sjöstad mer kan liknas vid ett medelklass-Tensta än vid ett svenskt Greenwich Village.