Nu går även Expressen-skribenten Isobel Hadley-Kamptz till attack mot Ayaan Hirsi Ali, Dick Erixon, Lars Vilks och undertecknad. Per Gudmundson får för övrigt också han en släng av sleven, låt vara att hon inte bemödat sig med att stava hans namn rätt. Å andra sidan verkar hon inte heller ha bemödat sig med att läsa min intervju med Ayaan Hirsi Ali speciellt noga. Hon hävdar om Ayaan: "Där hon tidigare menat sig föra kamp för upplysning och mot islam har hon nu gått över till att propagera för kristendom". Vilket bara visar att hon inte läst intervjun, som hon icke desto mindre avfärdar på följande sätt: "Skrattar gör jag inte heller åt intervjun med Hirsi Ali i senaste numret av Axess magasin".
Av intervjun framgår det att Ayaan på intet sätt propagerar för kristendom. Vad hon anser, är att människor i västvärlden bör bjuda motstånd mot dem som hävdar att islam är den främsta av religioner, detta genom att propagera för andra idéer: kristendom, ateism och feminism till exempel. Att Ayaan menar att de kristna aktivt i förortsområden bör propagera för kristendomens världsbild beror inte på att hon är kristen eller ens finner Bibeln speciellt intressant. Utan det beror på att hon menar att kristendomen i nutiden är kompatibel med de upplysningsidéer som är själva kärnan i liberalismen, i synnerhet naturligtvis idén om att kyrka och stat bör hållas skilda från varandra, att religionen och dess företrädare bör hållas borta från dem som stiftar lagar liksom från dem som forskar och undervisar på universitet och högskolor om hur verkligheten är beskaffad. Relationen mellan statens lagstiftande instanser och religionen bör inskränka sig till att staten fungerar som en garant för religionsfriheten.
Det är verkligen beklämmande att man uppenbarligen måste förklara detta för folk som utger sig för att vara liberaler (och då tydligen även för LUF-ordföranden Adam Cwejman): att det häri finns en betydande skillnad mellan religionens roll i muslimska länder och i kristna länder. Och att denna syn på religionen utgör själva fundamentet i upplysningstraditionen, alltså uppfattningen att religionen är en privat angelägenhet för individen och intet mer.
I övrigt vill jag bara hänvisa till Dick Erixons skarpsinniga svar till Isobel Hadley-Kamptz.