Jag misstänker att det finns en och annan liberal som blir förvånad över att jag håller med Per Bauhn i hans åsikter om burkaförbud, vilka idag ventilerades på Newsmill. Som jag har påpekat i en tidigare bloggpost så ser jag dock att inkonsekvenserna i detta hänseende finns företrädesvis hos många vänsterliberaler och bland vänsterintellektuella generellt sett. Den som är emot burkaförbud bör rimligtvis också vara emot lagar som förbjuder sexköp liksom lagar som ska reglera andelen kvinnor i bolagsstyrelser, hur svenska par fördelar sina föräldraförsäkringar osv.
Den senare sortens lagar är i mina ögon betydligt mindre kontroversiella än en lag om burkaförbud, detta då burkan inte signalerar blott kvinnoförtryck utan lojalitet med en ideologi som strider mot det demokratiska samhällets grundvalar. Jag menar att man i konsekvensens namn också bör acceptera att folk har möjlighet att gå klädda i naziuniformer på allmän plats, vilket jag personligen inte finner konstigare än att man bör acceptera att Åsa Linderborg har möjlighet att emellanåt kokettera med bolsjevikiska accessoarer. Vidare menar jag att man i det liberala och demokratiska samhället bör tillåta forskare att vid våra universitet lägga fram avhandlingar där man utifrån exempelvis ett juridiskt perspektiv diskuterar diverse kontroversiella spörsmål, som sharialagars möjliga relevans i en svensk kontext - så länge som man följer de akademiska regelverket för hur akademisk forskning bör bedrivas.
Det som jag finner en smula märkligt är att så många som nu gläds åt Per Bauhns åsikter om burkaförbud är så uppenbart ovilliga att dra konsekvensen av detta resonemang på en mängd andra områden i samhället.
Jag vill även fästa uppmärksamheten på att Bauhn gör en särskillnad mellan att bära burka privat och på arbetsplatser och skolor: "Att man har rätt att bära burka på gator och torg ska emellertid inte tolkas som en rätt att också göra det på arbetsplatsen, vad än svensk diskrimineringslagstiftning vill göra gällande. Alla rum är inte offentliga rum, och arbetsplatsen är inte primärt en arena för utövande av religiös eller politisk övertygelse (om det inte är en religiös eller politisk arbetsplats, förstås)."