När jag ser klippen från attentatet mot Lars Vilks, kan jag inte undgå att fundera över ett par saker. Först naturligtvis det faktum att detta i praktiken hade kunnat vara vem som helst som föreläser på ett svenskt universitet inom humaniora och som intresserar sig för att problematisera just denna sorts frågor: konstens frihet, konstens möjlighet och kapacitet att provocera, konstens gränser och konstens egenart. Det vill säga just den sorts frågor som jag själv ägnat mig åt att fundera över och skriva om under de senaste åren - inte sällan på ett sätt som uppfattas som extremt provocerande av många människor i kulturvärlden.
Det byggs upp ett hat, för vissa tycks det vara själva livsluften - att himla med ögonen inför åsikter som inte är de rätta för dagen, att samla ihop och piska på indignerade facebook-mobbar som ojar sig över ståndpunkter som går emot samtidens konsensus. Vilken roll spelar dessa människor - och deras vapendragare bland namnkunniga journalister och redaktörer - för att bygga upp en atmosfär av hat runt en person som, låt oss säga, Vilks. Kunde inte Gellert Tamas undersöka detta, ungefär på samma sätt som han undersökte hur lasermannen skapades som en konsekvens av de invandrarfientliga stämningar som rådde i Sverige i slutet av 1980-talet? Eller på samma sätt som det Palmehat som florerade under 1970- och 80-talen kunde ses som en bidragande orsak till Palmemordet?
Har det inte på senaste tiden ackumulerats ett märkligt hat mot Vilks på inte minst våra kultursidor? Ett hat som inte bär ansvar för ett attentat som det idag men som liksom legitimerar vissa sorters reaktioner? Varför skulle inte denna sorts logik kunna gälla ifråga om Lars Vilks attentatsmän på samma sätt som ifråga om lasermannen och Palmemördaren?
En sådan undersökning kunde börja med att studera reaktionerna på dagens attentat, som till exempel denna twitter-kommentar av Saam Kapadia, vinnnare av stora journalistpriset 1999 och flerårig SVT-medarbetare: "Kvällens bubblare: Vilks har blivit skallad utan skada - undrar vem som är mest nöjd med det: attentatsmannen, media eller konstnären?"