Axess-bloggen fick en pratstund med Sooreh Hera, kvinnan som skapade den konstvideo, "Allah Ho Gaybar", som gav upphov till attackerna mot Lars Vilks i Uppsala häromdagen. Sooreh Hera är som bekant en iransk konstnär som för tillfället lever och verkar i Holland.
Samtidigt når mig nyheten att någon eller några tydligen har försökt att sätta eld på Lars Vilks hus. Om det kan man läsa här.
Man kan bara undra om svensk media kommer att fortsätta med den lågmälda rapporteringen om hotbilden mot Lars Vilks, som man uppenbarligen bestämde sig för efter tumultet i Uppsala.
Hur som helst: hör följer en kortare versin av den intervju med Sooreh Hera som kommer att publiceras i Axess nr 5.
- Hur ser du på det som hände Lars Vilks häromdagen i Uppsala?
- Misshandeln och hoten mot Lars Vilks uppfattar jag som kusliga och skrämmande. Det är smärtsamt att inse att de här människorna lyckades avbryta hans föreläsning. Det är statens skyldighet att garantera och försvara varje medborgares rätt till yttrandefrihet. Jag beundrar Lars Vilks insatser för konst och yttrandefrihet.
- Hur ser möjligheten ut att idag göra provocerande och gränsöverskridande konst i Europa?
- Det är både smärtsamt och frustrerande, att inte kunna visa sina arbete och att de som vill se verken eller stödjer dem ska behöva vara rädda. Det är bisarrt att skapandet och utställandet av konst med kritisk udd och synnerhet då konst som är kritisk mot religiösa klichéer, ska behöva betinga ett så högt pris och uppfattas som en enorm bedrift.
- Vad kan man säga om den snabbhet med vilken västerländska intellektuella tenderar att kräva respekt för fundamentalisters verklighetsuppfattning – som att konst som häcklar profeten inte bör visas offentligt?
- Naturligtvis måste vi respektera muslimer, men detta betyder inte att vi inte bör tydligt tala om för dem att deras religion faktiskt utgör ett hinder för vår frihet. Vänsterpolitiker vill av välvilja inte inse detta, eller är alltför beroende av invandrarnas röster för att de skall kunna kritisera denna sorts religion. Å andra sidan finns det partierna ute till höger som riskerar att göra kampen mot islamisering till antingen en mardröm eller en karikatyr.
- Längtan efter frihet i både arabiska och icke-arabiska länder växer å andra hela tiden och jag sätter min tillit till att det är just kvinnorna själva i de mest undertryckta länderna som kommer att ta initiativ till många framtida förändringar.