Som påpekats i flera av kommentarsfälten nedan, gjorde Andreas Malm ett antal utfall mot undertecknad i slutet av tisdagens Studio 1. För det första sägs jag ha uttryckt stöd för det schweiziska minaretförbudet, vilket är mer än vad jag själv vet. För det andra efterlyser Malm mitt partitagande för yttrandefrihet i de fall där det är den muslimska yttrandefriheten som kringskärs. Han konkretiserar med förbud mot burkor, förbud mot minareter (återigen) samt förbud mot Koranen. Själv har jag lite svåt att se att förbud mot minareter och burkor skulle ha något med yttrandefrihet att skaffa, försåvitt inte Malm menar att jag borde skriva en debattartikel som propagerar för att böneutropare borde ta plats i minareter. Däremot är jag självklart emot ett eventuellt förbud mot Koranen. Jag vill påpeka att jag därtill var en av de få svenska debattörer som tog den forskare i försvar som häromsistens disputerade på en avhandling om sharialagarnas relation till svenskt lagväsende.
I den relativisering av yttrandefriheten och dess gränser som jag och Paulina Neuding diskuterade i vår debattartikel, är det just den sorts resonemang som Malm uttrycker i radioprogrammet, som vi vänder oss emot. Resonemang av typen: Lars Vilks måste givetvis få utttrycka vad han vill, men yttrandefriheten ger samtidigt mig rätt att kritisera Vilks. Därmed likställer man alltså de hot som riktas mot Lars Vilks och hans konst med den kritik som exempelvis Andreas Malm kan få efter ett inslag som det i tisdagens P1, där han kallar Vilks för rasist samt hävdar att jag gett mitt stöd till minaretförbudet.
Eller: man kan som Malm nu hävda att det VERKLIGT allvarliga problemet för yttrandefriheten är inte det som just nu händer Vilks och det sätt på vilket det kommer att påverka vad man vågar forska och föreläsa om, utan att det verkligt allvarliga yttrandefrihetsproblemet är att vissa människor vill förbjuda burka. Med den logiken torde en hel del av de lagar som på ett eller annat sätt inskränker individens möjlighet att göra som han eller hon känner, vara ett problem för yttrandefriheten?